Aftonbladet – 22 oktober 1860, sida 3

stera utan att få taga 20 öre för en halfbutelj öl — har: jag endast velat påpeka det besynnerliga uti den filantropi, som är egennyttig nog att först tänka på sitt. eget bästa; och det fastän en: blick på de förhållanden, hvaruti hufvudstadens fattiga och arbetande klasser framsläpa sitt lif, genast vid första ögonkastet visar den verklige menniskovännen, hvaruppå en agitation borde utgå. Låtom oss blott gå in till en bagare och se till huru stor den skorpa är, eller den kaka,:som den fattige skall stilla sin hunger med; låtom oss kasta vår blick på det vällofliga slagtareembetets peremtoriska kungörelser, att för den och den månaden kostar köttet 7 och !, rdr pundet; låtom oss smaka på det utspädda vatten, som under namn af mjölk hålles allmänheten tillhanda för 22 skillingar kannan, — och låtom oss slutligen göra en rund kring hufvudstadens malmar och bese de uthus, som af rika och penningegiriga husegare för orimliga hyror utlemnas till bostäder åt tusentals menniskor. Många af dem hafva icke en eldstad, uti de flesta rinner fukten af väggarne, och 10 å 12 personer äro inpackade uti dessa eländiga kyffen, tillhåll för laster och elände, för obotliga sjukdomar och en trög, förhärdad förtviflan, sådan sem den fattige erfar, då han ser alla sina ansträngningar att skara sig ett bättre öde helt och hållet fruktlösa. För dessa hålor är det vanliga priset 100 rdr om året, och mången gång mera, och när vintern kommer, är det veduppköparen, som ytterligare suger blodet af dessa arma menniskor, om de nemligen hafva en dålig eldstad att gömma ett vedträ uti. Se detta — mina herrar filantroper, ingen nämnd och ingen glömd — detta är verkliga kräftskador på samhällskroppen, dem det bör vara oss angeläget att. bota! Och det må förlåtas insändaren, om han, i jemförelse med dessa upprörande och tyvärr sanna förhållanden, anser hela denna storartade ölagitation för en bra liten sak att göra väsen utaf. Den orättvisan, att en källarkund får betala några öre mera för sitt öl, försvinner till mindre än intet inför den himmelsskriande orättfärdigheten, att den rike, i stället för att hjelpa och bistå sin fattiga nästa, begagnar sig af hans blottställda be ägenhet för att uppdrifva sin egen profit, och vid första lägliga tillfälle agiterar för sitt eget bästa i obetydliga fall, medan han i sin lyckliga mätthbet glömmer att all sådan agitation, det vare sig att den gäller öl eller bröd, bör hafva den fattiges bästa till mål, för att icke blifva, som fransmannen säger; Mycket wväsen för en pannkaka!s Å Hatare af fjesk i ogjordt väder.