Aftonbladet – 22 oktober 1860, sida 3

(Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af den agitation, som nu pågår emot de bayerska ölprisen på hufvudstadens källare, har insändaren häraf icke kunnat underlåta att framställa sina, och äfven många andras, från mängdens afvikande åsigter om denna sak, öfvertygad, son han är, att denna fråga, likaväl som; alla andra. kan ses ifrån. mera än en sida. Det är visserliger sannt, att den, som skriker starkast, alltid har de lyssnande. på sin sida, men setts litet .ord.i motsatt riktning torde icke skada, så mycket meraj som de flesta ieke hafva gjort sig reda för skriket, utan följa med för sällskapsskull: Det är från Posttidhingen, söm signalen till detts nya puniska krig utgått, och med all aktning fö; denna tidnings kända ifver för sociala reformer. öch förbättringar, tror insändaren dock att. den värda tidniogen här börjat i orätt ända, som man brukar säga... Jag skall söka, bevisa mitt påstående: v Det är visserligen sannt att, då en.halfbutelj öl bos bryggaren kostar 8 öre; det kan anses vara ev bra hög avance för minutören att taga 20 öre vid utminuterandet deraf; men på samma gång) som man gör denna nära liggande reflexion, betänker man icke huru mycket; som af minötören serveras utan ersättning till den eller de gäster, som sällan förtära hans öl, utan att dertill taga sig en bit mat. Till denna mät lemnar,minutören kostnadsfritt, eller åtminstone, utan att uppsätta det på räkningen, bröd, socker, olja, ättika; senap, soja, salt. och,peppar etc: ete,, bvilkar ingredienser gå honom till rätt artiga sommor omv året, och det är väl icke mera än bil ligtsatt han på något sätt gör sig: skadeslös tör dennassin! kontanta utgift. Antagom till exempel; att?hvarje gäst; söm äter öch använder ofvan upp: räknade ingredienser, förtär bröd för 2 öre, socker för 2: öre, och öfriga saker äfven för 2 öre — hvil-: ket är mycket lågt tilltaget, då. mån ser det sätt, hvarpå gästerna busera i. brödkorgen och i sockerskålen — så återstår endast 14 öre för, ölet, och då detta.i inköp kostar 8 öre, så förtjenar.minutören i sjelfva verket 6 öre på halfbuteljen..i;En sådan för tjenst kan väl icke anses obilligthög, då han, son: bekant är, måste hålla en dyt lökal; med talrik per sonal; och dessutom mer än de flesta andra näringsidkare drabbas af dryga omkostnader för sin näring medan han mindre än andra kan sjef råda öfver sin tid, äfven då andra ligga helt lugnt och sofva på sitt öra. Meny, invänder man, hvarföre skola dessa afgifter läggas på ölet,..hvarföre tager .man icke upp dem särskildt, liksom; på många : ställen-i landsorten, der insändaren fått. särskildt betala bröd: och äfven kryddor till maten? Derföre att den betalande gästen skall så snabbt och enkelt som möjligt få sin räk ning uppgjord, ty hvar och en kan lätt inse hvad tid det skulle taga att på en mera besökt källare få alla dessa småsaker särskildt specificerade. Säkert skall. också mången invända, att kostnaden för. dessa saker kunde läggas på maträtterna, och icke sä få tro att restauratören derpå. redan nu,ta ger igen :dem. . Men betänker man rätt hvad råämnet nu för tiden: kostar, och beräknar man sedan de nödvändiga ingredienserna till väl lagad mat, såsom smör, mjölk, grädde, ägg, legymer och kryddor, samt låter bli att förbise det myckna, som icke blir utsåldt, utan måste kasseras, så skall man snart komma till den öfvertygelsen, att icke är det på maten som restauratören skall taga den för honom nödiga behållningen. Det gamla ordspråket: Man skall icke binda munnen till på oxenp, som tröskar, bör betänkas äfven här. Allmänhetens fordringar. på ferm och billig uppassning stiga årligen, och när man gör anspråk på tidsenliga restaurationer, så bör väl också restauratören få göra anspråk på en anständig lön för sin möda. Dessutom — och här komma vi till den stora frågan — hvilka af samhällets medlemmar äro de, som träffas af de gräsliga ölprisen? Är: det den fattigare delen af folket? Nej! Den besöker icke källarne, den trifs der icke, den uppsöker sina ställen, der den träffar en annan ton och andra gäster, med hvilka den kan sympatisera. Det är den behållna, den så kallade bättre klassen, som betalar sina 20 öre. för balfbuteljen öl, och detta är icke något tvång, ty det står hvar och en af denna klass fritt att .bos. bryggaren köpa sitt öl för 8 och hos minuthandlaren för 12 öre, på samma gång som ingen lärer vilja bestrida, att den, som vill dricka sitt öl på källaren, den frågar icke efter om det kostar några öre mera eller mindre. Utan attsåledes vilja plädera för källarmästarnes sak — ty det är mycket troligt att de kunna exi