Aftonbladet – 19 oktober 1860, sida 2

Jo bevars, jag har en mycket vacker katt och många, många dufvor. Under dylikt prat tillryggalades vägen, och då man kom till skogens slut, bad Skuldfrid. Aberney lemna henne. Hon kysste på fingret till afsked och ilade sedan lätt och glad som en gasell utför en krokig all, som förde ifrån skogsvägen ned till den lilla enstaka gården, som hade ett obeskrifligt täckt och 10omantiskt läge vid stranden af en insjö. : På Ektorp, eller enkans gård, såsom fru Smidts lilla egendom i vanligt tal kallades af allmogen; vilja vi som hastigast göra ett-besök, några ögonblick innan Skuldfrid återkommer. —rSjelfva. byggningen låg emellan en. med stora träd uppfylld gård och en trädgård, som gick ända ned till insjön och inhägnades af ett ovanligt högt stängsel. Rundt omkring var den innesluten af en hög och allvarlig furuskog. Trädgården, belägen vid insjön strand, var utmärkt väl vårdad och försedd med små löfsalar och ett litet lusthus. Detta sednare utgjorde under somrarna fru -Smidts favoritplats. Der satt hon om förmiddagarne med sin lilla dotter. och undervisade henne. Om eftermiddagarne, när det glada barnet njöt af sin fribet och gjorde sina utflygter, qvardröjde fru Smidt der allena, arbetade, gret eller blickade dystert ut i rymden. Hon tillbringade dagarne igenom i detta lusthus, utan något afbrott i sina vanor. Fru Smidt hade i sex år bott på Ektorp. Bgendomens jord sköttes af en rättare, och jungfru Annika var husets föreståndarinna. Gårdens afkastning var knapp och fru Smidts tillgångar begränsade, hvilket gjorde att en stor gparsamhet rådde inom enkans hus. Sjelf arbetade hon tidtals mycket flitigt; hvad hon då gjorde blef en hemlighet emellan henne och Annika; men det var åter and:a tider, då hon försjönk i svårmod och på flera veckor ingenting annat gjorde, än läste med Skuldfrid. Deremellan vandrade hon af och angpåjgolfvetji sitt rum, eller på stora gången