Aftonbladet – 18 oktober 1860, sida 2

Moster förstör ögonen på sig att sitta ockn sticka, nu sedan det blifvit skumt, sade Aberney och reste sig upp. Pipan var slutrökt. Åh, kära du, jag ser aldrig på min sticksöms; men nu kan det vara tid att gå till hvila. God natt! G.inan s de på sitt förkläde, nickade åt Alu:uey vits gick upp till sig. : Hon lefver bestämdt icke länge. Sådan har jag aldrig sett henne,. tänkte Aberney och ropade på sin trotjenare Anders, som var professorns kammartjenare, betjent och hjelpreda; han hade tjent i Victors föräldrars hus. När Anders kom ut ifrån professorn, mötte han: Sara i förstugan. Hon frågade om hans berre låg. K ; Jojo men, gör han så, mamsell, svarade Anders. Kunde du tiga med att hit ankommit främ-mande ? frågade Sara. Åh, herre Jemini, så hon talar, mamsell. Jag hade ju lofvat henne att ej säga ett ordi derom. Det ör bra, kära Anders, gå nu och lägg sig). Sara gick in isalen och derefter direkte in till Aberney i hans sängkammare. Anders tänkte under det han begaf sig öfver gården: 0 os. Jag kan våga mitt syndiga lif uppå att det var Harmens pojke, som kom. Han hade ju hennes svårta ögon. Få nu se huru professorn tycker om den der tillställningen. Nå nå, en. får väl spörjat. Under vet Anders gjorde dessa slutsatser; hade Aberney med icke ringa förvåning sett moster Sara träda in till sig, och det sedan: han gått till hvila, något som, den ärbara gamla: jungfrun icke brukade anse förenligt med sedlighet. Hvad är på. färde, efter moster kommer. in vid den här tiden! utropade han och famn sig fångad alldeles som råttan i en fälla.