Aftonbladet – 18 oktober 1860, sida 2

entlig mån afvikande från de i riddarhuset örvarade stamtaflor, förklarar sig hafva under ina forskningar i berörde genealogier gjort len upptäckten, att adliga slägten n:r 1, Liljeiöök af Fårdåla redan 1800 hade utdött; hvilet förbållande emellertid ingalunda hindrat erörde familj ifrån att på flera följande rikslagar varda representerad. Med anledning af lenna i sista häftet af ättartaflorna införda ippgift, lärer riddarhusdirektionen, som ej ansett.densamma grundad, vid sitt sammanträde sistlidne fredag hafva beslutat, att -ofvanvämnde anslag tillsvidare icke komme att utvetalas, att Anrep skulle åläggas att låta omrycka vissa ark i det sist utkomna häftet, samt att hans tillträde till riddarhuset skulle nskränkas till endast tvenne timmar hvarje söckendag, i stället att han tillförene med direktionens tillåtelse under flera års tid, i likhet med andra forskare, alla timmar på dagen haft tillgång till arkivet. I afseende på ifråsavarande. genealogiska tabeller, hvilka uti riddarhusets arkiv finnas ordnade i häften, särskildt sammanlagda för hvarje ätt, påstår ru hr Anrep, att uti det, som rörer familjen Liljehöök af Fårdala, bestämdt står antecknadt, att ättens sista manliga gren utdött 1800; men att i samma häfte blifvit inlagda åtskilliga, en annan familj I iljehöök af Gälared tillbörande tabeller; en omständighet, som, i fall hr Anreps påstående i öfrigt är grundadt, svårligen lärer kunna tillerkännas förmåga att göra förstnämnde familj lefvande. På grund häraf har nu hr Anrep, som i anseende till riksdagens snart förestående slut icke ansett sig kunna afvakta direktionsbeslutets justering, föreslagit, att ridderskapet oci adeln måtte vid denna riksdag beslåta, att, huru än riddarhusdirektionens beslut komme att lyda, motionären må utbekomma det honom -beviljade anslag samt erbålla tillträde till riddarhusarkivets genealogier alla timmar på dagen, då rummet icke af direktionens eller andra sammanträden finnes upptageto . Vi kunna ej annat än finna deni motionen framställda begäran i högsta grad billig. Har nemligen hr Anrep rätt 1 sina påståenden, så blir bifallet till hans anhållan helt enkelt en handling af-rättvisa. Befinnes åter efter anställd undersökning han häruti hafva begått ett misstag, så synes väl rättandet af ett sådant medelst arkens omtryckande vara det enda ansver, hvartill han skäligen bör. anses skyldig. Att deremot, såsom riddarhusdirektionen funnit för godt, förklara honom vara på obestämd tid anslaget förlustig, är en åtgärd lika obefogad som obillig, och hvars verkställande skulle till sina följder drabba icke blott den sålunda utan behörig ransakning dömde, utan ock i viss mån sjelfva ståndet, hvars till br Anrep för arbetets ?fullbordande? redan utbetalta 900 rdr sålunda kunde anses vara utan ändamål bortkastade. Hvad åter den inskränkning i arbetstimmar angår, som: man behagat ådöma en utgifvare, hvars fullgörande af sina ingångna förbindelser i väsentlig mån beror af tidens tillgodogörande, så ådagalägger detta en småaktighet, hvilken en. delegation, sådan som riddarhusdirektionen, af omtanka för sin egen värdighet icke had bordt låta komma sig till last.