Aftonbladet – 18 oktober 1860, sida 2

Bor du här i grannskapet ? Ja visst. Jag är enkans dotter, såsom d: kalla mig. Mitt hem är Ektorp. Men hvem är du? Jag har aldrig förr sett dig. ; Flickan betraktade den reslige mannen. hvars utseende ingaf henne förtroende. Ho: barn är det första intrycket helt och hållet afgörande. Det är icke öfverläggning, för stånd eller resonnement, som vid den åldern talar, utan den rena instinkten. Flickan satte sig på en sten vid stranden. under det hon talade, och började kasta så kallad smörgås med små flata stenar, dem hon tog upp ur sanden. a a Du. vill veta hvem jag är, svarade Aberney leende, och satte sig äfven på en sten. Jag är den nye egaren af Junta. sÅb, nu vet jag, den der vackra gården de: borta i skogen. Gamla Annika sade, att di hade flyttat en herre, som jag borde vara myc: ket rädd för. Flickan började skratta. D: ger just icke farlig ut. Vet du hvad jag tänkte, när Annika påstod att jag icke fick gi åt den gården? Låt hörals Att det första jag borde göra vore att gå dit. Detta gjorde jag också i dag på midda gen; men det var folk på gården som arbetade, och derföre brydde jag mig icke om ati gå ända fram. Så förargligil Jag har nu på en lång stund icke kunnat kasta en enda riktig smörgås. Det är bestämdt du som hör onda ögon. Hon betraktade Aberney. Åh nej, det är derföre att du valt stenar, som Varit för tunga, svarade han, som fann sig sig särdeles road af flickans sätt. Men sög, hvarföre har Avnika sa t att jag ärfar lig 2 : : Ja, det vet jag icke; nivu i gåta När jag kom hem från en af rbina vandringar, sade hon så här: Hör på, Skuldfrid, hon får icke