och kastade stund efter annan ögonen omkring sig, för att se efter drängens och pigornas arbete. De höllo på att ordna blomsterqvarteren. Mot middagen kom Aberney hem. Då han fick se moster Sara sitta. på förstugubron, stannade han i grinden, liksom obeslutsam om han borde gå in på gården; men då bon, utan att gifva akt på honom, fortfor att sy, tog Aberney sitt parti och fortsatte vägen. När han steg upp på förstugubron, sade han: God middag, kära. moster; får man äta snart ?, ; Ze : Åtal utropade Sara. Du sade ju att du icke skulle komma hemv till middagen. Hm! Mera svarade icke Aberney, utan gick in i salen. Moster Sara qvarsatt och sömmade helt förtvifladt. Victor gick af och an på golfvet. Sedan -han fortsatt vandringen en stund, kom han ut till Sara. Jag skulle önska att få mat. Ja så, du:önskar att få mat, och jag skall stå tillreds att uppfylla dina önskningar; men om jag har något att tala vid dig om, då springer-du din väg och säger, att du hellre är utan middag, än åhör mig. Det är då visst och sannt, att... Se så, moster lilla, var icke ond. Moster vet ju att det -blott är ett enda ämne, som jag icke vill-höra talas om. Och då tror du att jag skall tiga. Du tycker att jag skall låta befalla mig till tystnad.. Moster Sara var riktigt ond. Jag tycker att moster skall vara snäll och ge mig middag, inföll Viktor skrattande. Moster Sara reste sig smågrälande och gick in i köket. ; Nu kan jag vara säker på att undfägnas med spickemat,, tänkte Victor och satte sig