Ae — Öfverståthållaren har i dessa dagar till magistraten och borgerskåpets äldste aflåtit ett förslag om upptagande, ineller utrikes, för hufvudstadens räkning af ett amorteringslån af omkring tre till fyra millioner rdr, dels i ändamål att förvandla stadskassans äldre uppsägbara skuld till ouppsägbar, dels till betäckande af de utgifter, som för beslutade störe arbetsföretag förestå. Öfverståthållarens skrifvelse lyder sålunda: Till Stockholms magistrat och borgerskapets femtio äldste. Statskassans finansiella ställning och särskildt det skuldsättningssystem, som af stadens styrelse hittills i allmänhet blifvit följdt, utgöra frågor af den vigt, att jag ansett mig böra derå fästa magistratens och borgerskapets äldstes synnerliga uppmärksamhet Sammanräknade beloppet af de förbindelser, hvarför drätselkommissionen samt hamnoch brobyggnadsfonden : hafva att ansvara, uppgår för närvarande till omkring 1,900,000 rdr. Af denna stadskassans skuld är allra största delen stäld på uppsägoing. Beloppet af uppsägbar skuld utgör nemligen icke mindre änomkring 1,500,000 rdr, och häraf löpa omkring 180,000 rdr med 4 proc., omkring 380,000 rår med 4!V, proc., omkring 860,000 med 5 proc., samt 90,000 rdr med 6 proc. ränta. Den ouppsägbara skulden: åter uppgår till endast omkring 390,000 rdr för af hamnoch brobyggnadsfonden upptagna lån, hvilka, löpande med 3 proc. ränta, äro stälda att betalas medelst 2 proc, årlig amorteting. Häraf synes, bland annat, att stadskassan endast i uppsägbara förbindelser, bärande 4!,, 5 till 6 procent årlig ränta, häftar för den betydliga summan af omkring 1,330,000 rdr. Det kan naturligtvis icke vara min mening att här vilja framkasta tvifvelsmål om stadskassans förmåga att punktligt fullgöra de betalningsvilkor, densamma för sina förbindelser sig iklädt; men utom det att det aldrig för någon och minst för den, som har god kredit, är öfverensstämmande med klok hushållning att betala hög ränta, lärer det vara obestridligt, att ansvarigheten för ett så stort fluktuerande: skuldbelopp, som det ofvan uppgifna, kan medföra stora vådor, särdeles vid uppkommen finansiel kris, då oförväntade och för låntagaren olägliga uppsägningar lätteligen kunna framkalla förlägenhet, tvinga till uppoffringar och måhända äfven störande inverka på en kredit, som, skött efter andra och riktigare grunder, icke bordt blifva blottställd för nå got äfventyr. Ensamt med afseende härå synas mig -lokhet och försigtighet mana att öfvergifva ett skuldsättningssystem, hvilket, åtminstone under vissa rörhållanden, erbjuder så ringa trygghet mot penningemarknadens vexlingar och skiftningar, som det förevarande. Enligt min tanke, bör staden söka att till så stor del sommöjligt är förvandla sin sväfvande skuld — den på ömsesidig uppsägning ställda — till fonderad skuld, eller sådan, sow är ouppsägbar å både låntagarens och lånpgifvsrens sida, eller ock som endast af låntagaren får till återbetalning upp sägas, och hvilken skuld, genöm årligen skeende amortering, efter hand liqvideras. Härigenom allena förebygges det äfventyr, som, efter hvad ofvan är nämndåt, åtföljer innehafvandet af en betydlig fluktuerande skuld; och om, för amorteringslåns upptagande, en passande tidpunkt väljes, lider det intet tvifvel att lägre räntefot dervid kan betingas, än som i allmänhet står att erhålla vid tillfälliga upplåningar, då betalningsvilkoren nästan alltid måste Jämpas och bestämmas endast efter existerande, ofta mindre gynsamma förhållanden. Men äfven i annat afseende torde nu begagnade skuldsättningssystems lämplighet med skäl kunna ifrågasättas, nemligen derutinnan att detta system hindrar eller åtminstone i kög grad försvårar utförandet af sådana; för hela kommunen nödiga och oyttiga, omfattande arbetsföretag, som icke kunna bringas till verkställighet med mindre derför erforderliga medel genom upplåning anskaffas Jag del:r iikväl fullkomligt deras mening, som anse den skuldsättniog skadlig och förkastlig, hvars anledning eler ävdamål är att bereda tillgångar til! så beskaffade allmänna utgifter, som inom-sun.hilet oupphörliger måste förefalla, och för hvilkas bystridande hvar och en generation bör underkasta sig nödiga uppoffrin