Aftonbladet – 16 oktober 1860, sida 3

samt klaganden sig förklarat, har trigshofrätten, i utslag den 11 November 1859, sig utlåtit, att enär ofvanberörde angående kaptenen von Arbin och löjt.nanten Blomstedt hos krigshofrätten samtidigt anI hängiggjorda mål ostridigt egde gemenskap med hvarandra och krigsfiskalen på i dem begge förekomna omständigheter grundat den af honom emot klaganden förda talan, blefvo ifrågavarande mål, utan afseende å klagandens deremot gjorda bestridande, i ett sammanhang till pröfning företagna; att, beträf. fande de -emot kaptenen von Arbin och löjtnanten Blomstedt gjorda angifvelser, krigshofrätten, af hvad i målet hörde vittnen berättat samt i öfrigt inlupna omständigheter, funne det väl vara upplyst och styrkt, att allmänt rykte varit gängse derom, att klaganden skulle hafva på ett otillbörligt sätt förhållit sig emot löjtnanten von Arbin, äfvensom att uti ett samqväm i Kristianstad, der, jemte större delen af officerskåfen vid Wendes artilleriregemente samt andra personer, jemväl klaganden varit närvarande, denne sistnämnde skall blifvit af hofrättsassessorn Carlsson tillagd benämningen fähund, men deremot icke vara emot kaptenen von Arbins och löjtnanten Blomstedts bestridande ådagalagdt, att desse satt i omlopp eller utspridt berörde, angående klaganden gängse förklenliga rykte eller berättelse om tilldragelsen emellan Carlsson och klaganden; vid hvilket förhållande och då, likasom det icke kunde kaptenen von Arbin till last föras, att han, enligt hvad utredt vore, på uppmaning af kamrater, hos sin anförvandt löjtnanten von Arbin sökt upplysning om klagandens beryktade beteende mot bemälde löjtnant, samt, efter det denne till kaptenen, att för kamrater framläggas, öfversändt två med klagandens handstil skrifna och med hans namn eller signatur undertecknade bref, innehållande bekräftelse på ryktets sannfärdighet, dessa href kamraterna förevisat, det icke borde såsom brottsligt anses, att, på sätt af ransakningen inhemtades, kaptei nen von Arbin och löjtnanten Blomstedt med kamra, terna samtalat om klagandens förhållande till löjtnanten von Arbin och den klaganden genom det hoi nom af assessorn Carlsson gifna tillmäle tillskyndade förolämpning, och dervid fällt ogillande omdömen om ; klaganden, eller att löjtnanten Blomstedt vid särj skildta tillfällen till officerare af subalterngraden ut; tryckt sin förundran deröfver, att, sedan äldre offiI cerare vid regementet upphört att med klaganden hafva enskildt umgänge, subalternofficerarne kunde fana det angenämt att med klaganden hafva gemensamma måltider, samt icke eller i öfrigt visadt vore, att kaptenen von Arbin och löjtnanten Blomstedt på något förnärmande sätt emot klaganden sig uppfört, pröfvade krigshofcätten rättvist kaptenen von Arbin och löjtnanten Blomstedt från ansvar i målet frikänna; att då, vidkommande krigsfiskalens emot klaganden framställda ansvarspåstående, klaganden, på sätt krigsfiskalen antydt och af ransakningen i målet vore ådagalagdt, icke allenast underlåtit att dels, enligt löjtnanten von Arbins erbjudande, inför en kompromiss låta utreda beskaffenheten af det anmärkta förbållande, som skulle hafva egt rum emellan vop sade och klaganden, och dels, enligt sitt eget åtagande, förskaffa nöjaktig förklaring öfver det af assessorn Carlsson gjorda tillmälet, utan ock i öfrigt åsidosatt allvarligt bemödande att ådagalägga grundlösheten af de för hans heder förklenliga omdömen, som ryktet om förhållandet till von Arbin och till-niälet af assessorn Carlsson innefattade, samt klagan den derigenom måste anses hafva gjort sig förfallen till vanvård af den heder och aktning en officer borde ega, dömde krig-hofrätten, på grund af 6 2 mom. litt, b. i förordningen angående förmanskap och extra judiciel bestraffningsrätt vid krigsmaken den 29 Mars 1859, klaganden att undergå extra judiciel bestraffning, som chefen för Wendes artilleriregemente egde bestämma; och förpligtades klaganden att ej mindre godtgöra i målet såsom vittne liörde löjtnanten vid Skånska husarregementet Bolivar Magnus Fredrik Carl Wilhelm Hallenborg för hans resekostnad med 36 rdr, än ock ersätta K. M. och kronan för förskjuten. reseoch traktamentskostnad för drdförande i krigsrätten med tillhopa 287 rdr 87 öre; deruti klaganden i underdånighet sökt ändring; hvaröfver kap: tenen von Arbin och löjtnanten Blomstedt, äfvensom krigsfiskalen friherre Magnus Armfelt i underdånighet sig förklarat samt krigshofrätten underdånigt utlålåtande afgifvit; med K. M:ts kögsta domstol beslu tet; gifvet Stockholms slott den 5 Sept. 1860. . E. M, har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär, och finner, i fråga om åtalen emot kaptenen von Arbin och löjtnanten Blomstedt samt den kaptenen Broberg i målet ådömda ersättning, ej skäl till ändring i krigshofrättens utslag; och som, beträffande den af krigsfiskalsembetet förda talan emot kaptenen Broberg, förekommer, dels att; sedan vid ett större samqväm år 1857 i Kristianstad en der närvarande person, assessorn Carlsson, högt omtalat ett yttrande, som löjtnanten Ankarkrona skulle om Broberg fällt, och hvilket häntydde på nåsot otillständigt uppförande af denne, samt, enligt hvad dåvarande regementsbefälhafvaren, majoren grefve Wachtmeister upplyst, han dagen derefter, då Broberg hos honom anmält förhållandet, uppmanat Broberg att från Ankarcrona anskaffa och kamraterna rid regementet förevisa närmare förklaring öfver anledningen till nämnda yttr.nde, Broberg. ehuru han itagit sig att denna uppmaning efterkomma, sådant likväl allt sedermera underlåtit och ej heller i öfrigt vidtagit någon åtgärd till ådagaläggande deraf, att let fällda yttrandet härledt sig af missförstånd; dels ock att flera i detta mål börda vittnen intygat, hurusom dem blifvit förevisade särskilda, med Brobergs hand till löjtnanten von Arbin skrifna bref, genom hvilkas af vittnena uppgifna innehåll, ett underlängre tid förut allmänt gängs:e rykte derom, att Broberg skulle; genom hotelse att i allmänna tidningar offentliggöra ett honom lemnadt ömtåligt förtroende, sökt af löjtnanten von Arbin tilltvinga sig penningar, synes vinna bekräftelse, utan att Broberg, hvilken ej bestämdt förnekat, sig hafva dessa bref till löjtnanten von Arbin afsändt, sökt att deras omvittnade innehåll på något tillfredsställande sätt förklara; alltså, och då Broberg, äfven om de för hans heder förklenliga omdömen; som i löjtnanten Ankarercnas omförmälda yttrande och ryktet om Brobergs beteende mot löjtnanten von Arbin innefattas, skulle sakna grund, i allt fall, genom underlåtenhet att begagna de tillfällen, som, på sätt ofvan förmäles, stått ho nom till buds, att om rätta förhållandet åstadkomm: utredning och sålunda samma omdömen. vederlägga eller deras trovärdighet förringa, måste anses hafva brustit i den vård om sin heder och aktning krigslagarne af en officer fordra, pröfvar K. M. rättvis: krigshofrättens utslag äfven i denna del att fast ställa; blifvande, i öfverensstämmelse med krigsfiskals embetets i dess underdåniga föklaring framställda yr kande, Broberg, som i en besvärsskrift inblandat hvac il! saken ej hör, derför, jemlikt 14 kap. 5 rätte sångsbalken, fälld att böta 10 daler silfvermynt met fem rdr rmt, konungens ensak, Det vederbörande ill underdånig efterrättelse länder. LANDSORTS-NYHETER Luleå den 6 Okt. Natten till gårdage: nträffade plötsligt ett bäftigt yrväder, som varad: nästan hela gårdagen och ännu i dag fortsättes, si att ordentliga drifvor blifvit bildade här och der pi stadens gator. Östersund den 10 Oktober. Vintren visar ig tidigt i år; till och med innan sädesskörden full AR nn RR NR a RR ER TJ