Aftonbladet – 16 oktober 1860, sida 3

I jämte fången hågra söpar och Sedermera å en kro isKungsbacken en dylik, hvarefter h:n, som ej va var van vid öfverflödigt förtärandeaf starka drycker blifvit så yr i hufvudet att fången lyckats undkom ma honom. Allmänna åklagaren yrkade emellertid att Jonssor måtte enligt 19 kap. 3 missgerningsbalken dömma förlustig sin tjenst som fjerdingsman samt dess jutem för sin förseelse dömmas till laga ansvar Domstolen beslöt att meddela utslag nästa måndag ehvad Jonsson infann sig eller icke. Jonsson synte: mycket upprörd och bedyrade att han, som i 29 å: varit fjerdingsman för två socknar, aldrig förr vari i försumlig i utöfning af sin tjenst, och derföre äfver af K. M:t erhållit silfvermedaljen för pålitlig och trogen tjenst. — Förre skrädderiarbetaren Adolf Fredrik Schönberg hvilken förut undergått fästningsstraff förjknifskäring och sedermera mångfaldiga gånger varit i poliskam uwaren och rådhusrätten tilltalad för öfvervåld och knifskäring, men i brist af bevis frikänd, är nu åte häktad och inför rådhusrättens 3:die afdelning till talad för knifskäring. Schönberg, som bott i husct n:o 4 Skeppar Carls gränd, har sent en afton ut trapporna utpassat arbetskarlen J. F. Jacobsson, son bor i nämnde hus, och med knif illa skurit honom Schönberg nekar såsom vanligt, och derföre anstå målet till nästa mändag på det Jacobsson må kunn: inkalla vittnen. — Till ransakning förevoro förliden gårdag vid råd husrättens fjerde afdelving, icke mindre än tre må angående af poliskonstaplar föröfvadt våld mot åt skilliga personer. Det förut refererade målet angående öfverkonstapeln Dahlberg och konstapeln Hoel, som tisdagen den 11 Sept. på morgonen, till polisvaktkontorst vid Skeppsbron, infört ett ungt fruntimmer, och der mot hennes vilja qvarbållit heone i trefjerdedels timma, förevar till ytterligare ransakning. Såsom vittne afhördes nu konstapeln Westlund, hvilken ej bade något väsentligt att isaken upplysa. På af käranderna framställda frågor, om Westlund hört Hoel med ord förfördela det unga fruntimret, samt beskylla henne att vara en lös qvinnsperson, svarade vittnet, att han ej hört något sådant. Det unga fruntimrets mor upplyste, att hon, på förviddagen d. 11:e, begifvit sig till vaktkontoret att begära förklaring öfver det obehag, för hvilket hennes dotter på morgonen varit utsatt. Hon hadejdå träffat öfverko nstapeln Jacobson och konstapeln Hoel, hvilken sednare då till henne yttrat: att det ej vore värdt, att någon toge det unga fruntimrets parti, emedan hon brukade gå ute om nätterna; äfven detta yttrande förnekades af Hoel. Öfverkonstapeln Dablberg förklarade: att det unga fruntimret ej hade blifvit qvarhållet på vaktkontoret, utan hade hon kunnat gå derifrän;när hon velat. Detta yttrande föranleddejhenne att påminna öfverkonstapeln, att han stängt dörren då hon velat gå, hvilket förhållande af Dahlberg, alldeles förnekades. Målet anstår på åtta dagar för öfverkonstapeln Jacobsons hörande som vittne. — Vid samma afdelning förekom ett af muraregesällen Nils Håkanson instämt mål, deri yrkades ansvar å poliskonstapeln C. J. Löfgren och en konstapel till, hvars namn han ej kände, för det att käranden, söndagen den 7 Oktober mellan 9 och 10 på aftonen, blifvit med våld införd på polisvaktkontoret vid Södermalmstorg, der han blifvit slagen tio blodviten i ansigtet, samt fått sina kläder sönderrifna. Mot konstapeln Löfgren angaf käranden särskilt, att han gifvit käranden en örfil sant kullskuffat honom, men visste ej om något blodvite häraf uppkommit. Kärenden erkände, att han vid tillfället varit drucken, hvarföre han ock den 11 Oktober i poliskammaren blifvit dömd till böter, men sade sig ej ha varit mera öfverlastad än att han godt kunnat gå hem, hvilket han begärt då han af konstapeln blifvit anhållen. Konstapeln förnekade angifvelsen ogh sade sig ej, med några slag eller skuffningar, ha förfördelat käranden. För vittnens hörande anstår målet på åtta dagar. — Till samma afdelning hade klensmeden N. Norrman och hans hustru Clara Norrman, boende i huset n:r 67 vid Hornsgatan, instämt enkan Ch. Johanson, som drifver lumphandel, med påstående om laga ansvar detfföre att Johanson med äreröriga beskyllningar och oqvädinsord förfördelat makarne Norrman, äfvensom att,hon legt en qvinna att om aftnarne gå utanför deras dörr och tillropa dem oqvädinsord. Enkan Johanson hade uttagit genstämning mot makarne Norrman med påstående om ansvar för dylika, af käranderna mot henne fällda yttranden. Ordföranden gjorde flera försök att förlika de stridslystna damerna, men allt förgäfves. Hustru Norrman, som personligen var närvarande å kärande sidan, hade att upprepa: en mängd granna titlar dem hon af svaranden erhållit. Den sjette dennes hade svaranden beskyllt henne och mannen, att ha nedgräft tjufgods på Catharina kyrkogård, samt att ha frånstulit en skrifvare 7000 rdr, och derigenom ruinerat honom. Svaranden påstod att det var käranden som vid detta tillfälle förfördelat henne och att hon på bustru Norrmans otidigheter endast svarat: det vore bättre ni teg och utlöste skrifvaren från gäldstugan;men nu, sedan bans penningar äro slut, kör ni ut honom och piskar honom med rödglödgade jernstänger.. Svaranden angaf äfven käranden att till flera nammngifna personer om henne hafva fällt förklenande yttranden. För vittnens afhörande uppsköts målet på åtta dagar. — Då förslaget till skolläraretjensten i St. Mellösa af Strengnäs stift uppsattes, erhöll P.A. Nordenson tredje rummet å detsamma. Anledning förekom sedan att misstänka riktigheten af bans betyg, hvarföre församlingens v. pastor gjorde förfrågningar hos den, som skulle hafva utfärdat desamma. Den tillsporde seminariiföreståndaren upplyste då, att han icke utgifvit nämnda skollärarebetyg, utan vore detta falsktv. Han trodde dock N. vara samma person, som under namnet Lundblad någon någon tid vistats vid seminarium i G., men som derifrån blifvit förvisad för uppstudsighet mot läraren.. N. är äfven misstänkt för en i Småland begången stöld samt derföre i allmänna kungörelser efterlyst. Detta sednare tros vara det, som manat honom att byta om namn. På dessa grunder blef N., vid sin ankomst till St. M. för profs afläggande, häktad och förd till Örebro cellfängelse. Han har; sedan varit för tingsrätt samt erkänt, att både skollärareoch orgelnistbetygen äro falska. Brobergska :nålet. K. M:ts utslag uppå de besvär kaptenen vid Wenles artilleriregemente Heribert Broberg anfört deröfver, att, sedan klaganden, dels uti särskilda ill regementsbefälhafvareh vid nämnde regemente ngifna skrifter, under begäran om åtal emot kapteen vid samma regemente Gustaf Magnus von Arbin ec underlöjtaanten vid regementet löjtnanten i armn Magnus Ludvig Blomstedt, angifvit, emot von Arbin, att han skulle hafva, så väl inom som utom regementet, hemligen förtalat klaganden, och för tt dsätta hans anseende förevisat bref, till hvilka klaRe a RR