Aftonbladet – 15 oktober 1860, sida 3

kan endast betrakta eder attachås tvist med mgr Merode såsom en privatsak, och vill ej mera höra talas dero v. . De utländska tidningarne meddela följande bref från Riästow (den bekante militärskriftställaren, som för någon tid sedan från Schweiz begaf sig till Garibaldi) till hans familj, rörande den blodiga demonstrationen från Santa Maria di Capua mot Capua; hvarvid Rästow med sina 13 å 1400 man i sex timmar uthöll: hela påtryckningen af Franz II:s armå: Caserta den 22 Sept. Den 16 September hade jag på en rekognosering vid Santa Maria — Hannibals gamla Capua — blifvit utnämnd till chef för generalstaben öfver alla trupper i och omkring Caserta. Alldenstund någon generalstab alls icke existerade, började jag genast med orgånisationen och kunde följaktligen så godt som alldeles icke bekymra mig om den egentliga operationen. Och våra brigader voro efter ögonblickets ingifvelser kastade om hvarandra likt en hjord boskap. Garibaldi beklagade sig öfver, att vi hade tör mycket trupper. Det var inalles 11,000 man. Den 16 September på aftonen hade vi skickat 300 man öfver Volturno, för att iogifva de kungliga farhågor för deras återtå: till Gaöta. Den 18 September beslöts att besätta Cajazzo, och för att möjliggöra detta skulle ett allmänt angrepp göras på Volturnolinien. Jag erhöll kommandot öfver venstra flygeln och, oaktadt mina demonstrationer, befallning att framgå i 3 kolonner. På aftonen den 18 Sept. begaf jag mig till Santa Maria med min Benjamin; på morgonen den 19 följde mig min tredje och fjerde brigad med 2 kanoner, 2 officerare och 3 kanonierer vid artilleriet, äfvensom mina öfriga adjutanter, idel ungt folk, mina gossars, som följa mig hvart det än bär. Jag lät 2 bataljoner under öfverste Spangaro framrycka till venster öfver San Tammaro, 2 andra till höger öfver Sant Angelo; 2 lemnades såsom besättning i Santa Maria. 7 bataljoner och 2 kompanier skarpskyttar, jemte det berömda ofvannämnda artilleriet, inalles 13 å 1400 man, förde jag sjelf mot Capua, fästningen, till den mig föreskrifna demonstrationen.. 2 å 3 mil från. Santa Maria stötte jag på fienden, 5 bataljoner med 1 batteri och 2 sqvadroner, 3 å 4000 man. Inalles stodo vid Capua 15,000 man, öster om Capua 9000 man. Jag angrep fienden, utan ett skott; genast med bajonetten, och dref honom inom en timma bakom Capuas vallar. Ehuru vår förlust var betydlig, voro mina rödmössor så i raseri, att det ej lyckades mig att återhålla dem; de följde de flyende neapolitanarne öfver den fria esplanaden framför Capua. En fruktansvärd kartescheld emottog oss från vallarna; 30 kanoner spydde eld. Hvad var att göra? Jag hade den förvägna iden att om möjligt intränga i Capua, och framförde fnin, genom kartescheld och flykt — pultroner finnas öfverallt — reducerade, till 800 man nedbragta styrka längs efter jernbanan: Tvenne hästar dödades under mig, två af mina söner sårades vid min sida, och elden kem våra led att glesna. Emellertid framträngde jag trots allt detta till en djup graf vid jernvägsstationen; fyra af fiendens kanoner till venster, fyra till höger, i fronten betäckta genom grafven, der de visste sig vara säkra, neapolitanska skarpskyttar. Det var ej tänkbart att framtränga här. Och om det lyckades skulle jag på sin höjd införa 300 man i staden och hade med den största djerfhet intet hopp om att hålla mig tilldess understöd hunne anlända. Ändamålet med vår demonstration var fullkomligt uppnådt; jag hade med mina 1300 man hållit 15,000 :flägsnade från Cajazzo. Så gaf jag då befallning till återtåg, som med en beundransvärd ordning anträddes midt i karteschelden. Det talrika fiendtliga kavalleriet, som nu framkom ur portarne, vågade också ej att på öppna fältet angripa oss. Femhundra steg bakom den position, till hvilken jag framträngt, fann jag mina båda pjeser, hvilka ännu alltjemt gåfvo eld, ehuru på sin höjd ett skott hvar femte minut. Och detta var mycket lätt förklarligt: Major Bricoli, som kommenderade dem, var svårt sårad i benet; en löjtnant, som biträdde honom, hade fått en kontusion i högra foten; 2 kanonierer hade retirerat ur den häftiga karteschelden, en enda, outtröttligt verksam, återstod. Af 6 draghästar voro 5 dödade eller sårade och lågo vid kanonerna. Mina stabsofficerare, den tappre milanesaren Vigo och den kallblodige piemontesaren Ronchetti, sjelfve den skägglöse Benjamin med sina illusioner, förtviflade om kanonernas räddnnig. Dock hade jag fast beslutat, att af de 2 kanoner, hvilka vi vid Ariano fråntagit neapolitanarne, ingen finge falla i deras händer. Jag, mina adjutanter, en guide vid min stab, som hela förmiddagen följt mig till fots, fattade i hjulen och lavetterna. Förgäfves tillropade jag oflicerarne och soldaterna vid en siciliansk bataljon, som lågo i landsvägsdikena, att de skulle komma och hjelpa mig. De kommo ej. Ursinnig fattade jag en officer i kragen och släpade honom till kanonen. Detta oaktadt rörde sig ingen menniska. De mottogo lugnt sabeloch piskhugg samt kröpo djupare ned i dikena. Fienden riktade hela sin stora kartescheld på den punkt, der de båda kanonerna stodo. Så fortsatte jag i en halftimmas tid mina vanmäktiga bemödanden. Ändtligen anlände mina raske milanesiske genisoldater och de lombardiska skarpskyttarne. Nu fann jag hjelp. Hästarna bortskaffades från kanonernå, dessa drogos af soldaterna 200 steg tillbaka och erhöllo der, hvarest vi funno hästar, nya anspann. Kanonerna voro räddade, och jag fortsatte återtäget. 1000 steg längre bort tog jag min position, och fienden, som gjorde mine att följa mig, studsade först, och då jag derefter lät en frisk bataljon anfalla honom med bajonetten, sökte han på nytt i brådstörtad flykt skydd bakom Capuas murar. Nu först förde jag mitt manskap tillbaka till Santa Maria, för att skaffa det ny amunition samt mat och dryck. Det var redan eftermiddag, och träffningen hade begynt kl. 6 på morgonen. Jag sjelf förblef till häst i Santa Maria vid porten framför Capua; mina officerare bragte mig mat och dryck ur staden. Elden hade tystnat på alla punkter. Men kl. 3 på eftermiddagen hörde jag ånyo eld i riktningen af Cajazzo. För att icke lemna Tärr ensam mot hela öfvermakten, framtågade jag genast för andra gången. Först på 2 mils afstånd från Sants Maria träffade jag fienden, och åter dref jag honom framför mig, då jag kl. 5 genom Vigo erhöll befallning från Garibaldi att inställa striden, enär Cajazzo redan vore i våra händer. Nu inryckte jag åter i Santa Maria, der min: soldater kl. 7 fingo hvila. Ehuru det ej lyckat: mina 1300 att intränga i den af 9000 försvaradt fästningen Capua, kände dock hvarje soldat, att v. tillkämpat oss en stor seger. Himlen skyddade mig underbart. Tre timmar i den. häftigaste och närmaste kartescheld förblef jag dock fullkomligt oskadd. Endast mina stackars hästar hade jag att beklaga. Den 20 September förde jag mins trupper tillbaka till Caserta och trodde mig nu med någorlunda säkerhet kunna egna mig åt reorganisationen I går lät jag genom den ryktbara Martini dell Torre, som här spelar sjuksköterska, föra min stackars Bricoli till Caserta. Dessa damer förorsaki mig mycket besvär och bråk; de gräla med läkar och sinsemellan samt skicka mig derefter långa rap: porter och begära order af mig, hvilka jag i min bekanta godmodighet tyvärr också i början gaf dem. Min förlust vid Capua utgör 200 döda och sårade I natt kom den underrättelsen att de kunglig: