Aftonbladet – 13 oktober 1860, sida 2

bora namnas: Ir Eramanns laroDoK I ;eologien samt den af hr Bergstrand utgifna krift i samma ämne. : UTRIKES. ITALIEN: Påfvens:tal. Den af oss i går omnämnda påfliga allokutionen är af följande lydelse: ! Vördede bröder! Det är med en otrolig smärt: och en djup bedröfvelse som vi finna oss nödsakade att beklaga och ögilla de nya, intill denna dag oernörda angrepp, som den piemontesiska. regeringen begått emot oss, den heliga stolen och den-romerska kyrkan. Denna regering hade, som I veten, missorukande den seger, som hon med biträde af en stridbar och stor nation vunnit i ets högst olycksaigt krig, utbredt öfver Italien sitt välde, i-trots-af illa gudomliga och menrskliga rättigheter. Efter att bafva förmått folken till uppror och med den yttersta grad af orättvisa förjagat de lagliga furstarne från deras besittningar, intog hon och bemäktigade sig medelst ett orättfärdigt och i-sanning helgerånande avgrepp några bland Emiliens provinser, som tyda-under vär påfliga myndighet: Och nu, under det hela den katolska -verlden, på zrund af vår högst rättmätiga och allvarliga klagan, oupphörligt böjer sin röst med styrka emot denna gudlösa inkräktning, företager sig denna samma regeriog att bemäktiga sig andra bland den heliga stålens. provinser. belägna i Picenum,; Umbrien och Pat. imonium Petri. Och då hon fann befolkningarne i dessa provinser i åtnjutande af ett fullkomligt !ugn samt oss troget tillgifna, utan att de med slösande hand utdelade -penningesummor-oeh-andra lfundiga medel kunde locka dem ifrån vår och den heliga stolens lagliga civilstyrelse, så inkastade hon uti dessa provinser först en mängd vanartiga perso: er för att der åstadkomma oroligheter och uppressingar, derpå en talrik arme:för att anfalla dessa samma provinser och underkufva dem med vapenmakt. I kännen ganska väl, vördade bröder, det oblyga bref, som den piemontesiska regeringen; för att rättfärdiga sitt rofferi, aflät till vår kardinal och minister. Hon blygdes ej att der för oss tillkännagifva, att hon gifvit sina trupper befallning att besätta dessa provinser, såframt man ej afskedade de främlingar, om för vår lilla armå blifvit värfvade, endast föratt bibehålla. lugnet i de påfliga besittningarne och bos dess befolkning. Det är. ej heller för eder obekant, hurusom : nästan. i samma . ögonblick, då detta bref emottogs, provinserna besattes af piemontesiska trupper. Man kan i sanning ej känna sig annat än upprörd och harmsen i betraktande af de lögnaktiga beskyllningar, de mångfaldigå smädelser oeh förolämpningar, hvärmed denna regering ej blyges att bemantla sitt gudlösa och fiendtliga angrepp emot den romerska kyrkans verldsliga myfdighet och angripa vår egen regering. Hvem skulle ej förvånas öfver attse. vär regering förebrås att ha värfvat utländningar fört; vår arme, då hvar och en vet, att man aldrig.kan! vägra en laglig regering rättigheten att tillkalla främlingar bland sina trupper. Och en sådan rättighet tillkommer ostridigt ined ännu mera skäl vår och den beliga stolens regering, enär den romerske påfven, alla trognas gemensamme fader, ej kan annat än på det hjertligaste emottaga dem, hvilka, drifna af ett gudligt nit, vilja tjena inom den påfliga armen och bidraga till kyrkans försvar. Och det måste här anmärkas, att detta tillopp af främmande katoliker egentligen blifvit föranledt af ondskan hos dem, som angripit den heliga stolens verldsliga myndighet. Ingen är i okunnighet om den barm och den sorg, som intogo hela den katolska verlden vid underrättelsen om det så orättvisa och så gudlösa angreppet emot den heliga stolen. Då kommo från olika delar af den kristna verlden en stor mängd trogna sjelfmant och med den största ifver hit till våra påfliga besittningar, och läto inskrifva sig i vår armå för att der försvara våra rättigheter, den heliga stolens och kyrkans. Det är med en besynnerlig ill ilja, som den piemontesiska regeringen vågar smädefullt med namn af legoknektar stämpla våra soldater, af hvilka ett stort antal, så vällandets barn som främlingar, födda af ädel slägt och med lysande namn, ha velat tjena:i vår arme utan sold, endast af kärlek till religionen. Piemontesiska regeringen är ej i okunnighet om hvilken omutlig trohet utmärkte vår arm6, hon känner nogsamt fruktlösheten af de trolösa utvägar, som blifvit använda för att förleda våra soldater. Vi behöfva ej uppehålla oss med att vederlägga den sannvingslösa beskyllningen för barbari, som man fram ställt emot våra trupper, emedan belackarne ej förmått anföra något bevis för sitt påstående. Man skulle snarare med fullt skäl kunna på dem sjelfva återkasta en dylik beskyllning, fullkomligt rättfärdigad af de vildsinta proklamationer, som utfärdats af den piemontesiska armens chefer. Vi vilja hellre här fästa uppmärksamheten på, att vår regering. icke kunnat hysa någon misstanke om detta fiendtliga infall, emedan man. försäkrat henne att de piemontesiska trupperna icke närmade sig vårt, land för att intaga detsamma, utan blött för att derifrån fördrifva skaror af orostiftare. Derföre kunde ock öfverbefälhafvaren för våra trupper icke ens tänka sig, att han skulle få att strida emo: piemontesiska armen, Men då tvärtemot all rätt och all väntaa saken tagit en annan vändning, beslöt han, så snart han hade förnummit det fiendtliga infallet af en armå, ögonskenligen mera stark och talrik, att draga sig tillbaka inom den befästade staden Ancona, för att ej blottställa våra soldater för en oundviklig löd. Men då han härvid hämmades af de fiendtliga trupperna, så blef han nödsakad att angripa dessa för att bana väg för sig och sina soldater. På samma gång vi egna de mest förtjenta loford åt öfverbefälhafvaren för våra trupper, deras officerare och soldater, hvilka, öfverraskade af fienden, hafva tappert, ehuru med underlägsen styrka kämpat för Guds, kyrkans, denna heliga stols och rättvisans sak, kunna vi med möda återhålla våra tårar vid underrättelsen om huru många tappra soldater, synnerligen det unga utvalda manskapet, hvilka af sin tro oeh sitt ädla bjerta förmåttsattkämpa till försvar för:romerska kyrkans verldsliga myndighet, nu funnit sin död i detta orättvisa och gftymma krig. Vi äro smärtsamt rörda af den sorg, som kommer att drabba deras familjer. Gifve Gud, att vi kunde. genom våra ord aftorka dessa familjers sårar! Det. skall åtminstone, vi äro derom förvissade, för dem blifva en icke ringa tröst, detta hedrande ochså väl förtjenta vitsord vi här gifva deras fallna barn och närmaste för det lysande exempel på tro, bävgifvenhet och kärlek till oss och denna heliga stol, som de, på samma JR-LOCRRKEN Är det gift? frågade Harmen. Jas-och-dertill ett som dödar på minuten. Casper lås:e till skåpet och lade nyckeln i sin hårdeländla Når har hå då feminat rimmat frem