Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 2

ser, och ofver dorrarne, som aro at:ek, sitter jän let gyllene Wasavapnet.. På lanterninen sitter str rapnetTre Kronor och-lanterninens tak pry-j hit les af förgyllda spiror med den gyllene vasen i) kr oppen.. Öfver ingången till minnesvårdenne tår på en i muren fästad tafla af marmor öljande inskription: Då Gustaf Ericson Wasa frid!ös vandrade i-Dalarnes bygd, att mana dess män tU kamp, för fosterlandetsfrihet, räddades hon : på detta ställe, , ef en, dalqv nes rådighet, undon förtryckarens utsända spejare.p Nedanför denna inskrift: slingrar sig öfverfe sjelfva. dörröppninges. ett: band med -Gustaf: jatinska valspråk: Beatus Qvi Timet Domrum När man genom de tunga och massiva dörrarne inträder uti minnesvårdens inre, frap: peras man angenämt af det. egendomliga ut: den anblick, som den enkla inredningen samt de storartade: taflorna erbjuda. Byggnadens inre är hållet uti en mild grå färg, och på en list nedom taket äro:dekorationer i brunt efter Scholanders. ritning utförda af samme unge Rättviksmålare, hvarom jag förut talat. Cheruber, sinsemellan förbundna genom smakfullaarabesker, hålla blåa sköldar; på hvilka man läser namnen på dem, som på ett välgörande sätt ingripit uti den store befriarens öde. såsom:i Barbro Stigsdotter. Sven. Elfssons hustru Sven Blfsson: Rasmus Jutes: Lars Olsson Björn: ram. Jon Mickelson till Nederby. Engelbrecht. Lars från Kettdbo. Pehr O!ofson. Matts Olson i Marnäs. Peder Svensson i Waibberboda. Olof Bonde: Rundt omkring minniesvårdens inre går en alnshög panel af ek, och framför taflorna äro anbragta jernstaket, föratt skydda. dem för nyfikna kännare, hvilka väl äfven kunna fin: nas här uppe i Mora: Öfver ingången läses följande inskrift: Gustaf Wasas adertonde efterträtare på Svenska ironen, Eonung Carl ZV:de, prydde med konstnärlig hand denna vård, uppförd af Svenska folkets tacksamhet åt Befriarens minne trehundra år efter hans död. Midt framför ingången har Höckerts stora tafla sin plats, till höger H: M:t konungens utsigt af byn Sälen, och till venster. Edvard Berghs utsigt af Ornäs. De trenne taflornas konstnärliga värde kan jag icke bedöma, och ett sådant bedömandetillhör icke heller denna beskrifning; det vissa är likväl att de skola ses här, för att göra det beräknade in trycket, och att hvarje exposition jå en ani nan plats icke i-den rätta dagern kan fra.ställa deras värde. Sådana som man här ser dem, förbundna med det minne, hvars gloria ut: strålar genom de enkla käflarluckorna på golf: vet, göra de ett) mäktigt intryck på hvarje för sådana öppet: sinne, och äfven i konustnär! digt hänseende är den dager, uti hvilken då här äro placerade, för dåm vida fördelaktigåre än den de hade att glädja fBig-åt på ex! positionen i hufvudstadeniDe. svarta ramarne med en gyllenerand görarett högtidligt och värdigt intryck och tjena; til att framhålla sjelfva målningen ännu merå, än om hela ramen. varit förgylld. å Öfver Höckerts tafla läses följandeinskrift. liksom alla de öfriga, i gyllene bokstäfver på högblå grund: Som t jagadt viidbråd, på stigar och vägar, i svog och mark. förföljd af danskarnes vänner och tjenare; kon GCustafrdagarne före Julen 1520 till Mora, sökande skydd hos den redlice Tomte-Maits-Larson på Tomtgården, i Ummeländs by. Danska spejare infunno sig snart föratt gripa sit rof, men Matts Larsons rådige hustru, sysslandeymed jubrygden, ami. sade främlingen att nedstiga i källaren och satte vörtkaret öfver golfluckan, sålunda bevarande fäderneslandets blivande räddare från upptäcki af de i stugan inträdande; förgäfves ransakande henderna.n Öfver H. Mz konungens tafla läses: Efter fåfänga försök att: måna dalkarlarne till kamp för fiheten, drog Gustaf uppåt nor ska gränsen i afsigt att lemna sitt fädernesland, det han icke mera såg någon utväg-att-rädda. Mön und.r tiden kommo andra flyktingar med nya underrättelser. om: konung. Christierns grym na förfarande, både i hufvudstaden och :landsorterna... Då växdrade. dalkarlarne sinne och utsände..skidlöpare att uppsöka .och återkalla Gustaf, som af dem anträfades i byn Sälen i Lima socken. Han återvände med glädje, antogs:af det.i Mora församlade folket: till:-höf-, vitsman och drog ut att förjaga tyrannen och dess. onhängare.. . Det räddade , fäderneslandet uppsatte befr aren: på kcnungathronen, den han, befästade mot yttre och inre fiender. Den frid-; löse Ayktingen. blef sålunda. grundläggare af Sverges nya samhällsskick och stamfader för ett af Buropas ädläste konungahus.n E Slutligen läses öfver Berghs tafla följande nskrift: Då Gu taf Ericson Wasa, i hopp att finna heredvilliga sinnen och armar till fäderneslandets räddning, förklädd vandrade: från bygt il bygd i Dalarne, kom han Andersmessotiden 1520 ull Arerdi Persons gård Ornäs. Den förrädiske ungdomsvännen lätsade deltagande för fäderneslandets öden och Gustafs räddningsplaner, lemnade honom herberge i den ännu i lag Qvarstående loftsbyggnaden, men begaf sig, nnder förevändning att utforska grannärnes tantar, till danske fogden, att anmära den fruktade Ayktingen, på hvars hufvud ett högt pris var ätt. Arendt P.rsons hustru, den ädla Barbro Stigsdotter, anande männens afsigty väckte om hatten sin gäst och gaf honom medel att Aly den öfverkänjåände faran. Alla dessa inskrifter, hvilka kanske förefalla mången nog vidlyftiga och som verklisen på ett och annat ställe synas lida af en viss tyngd i uttrycket, äro uppsatta af vitternets-, historie och antiqvitetsakademien; och 1å man här således mötes af en erkänd aukeritet, så får man trösta sig med att. det väl skall så vara. Till venster på golfvet ser man slutligen luckorna som föra ned till den bistoriska källarenz En trång och fuktig trappa leder ned Fita. Koeff halan hyilkoen ar eå 128: ner