Aftonbladet – 3 oktober 1860, sida 3

stad i en vrå af landet, lyckats uppsjåra något fördelaktigt låneanbud, hvad vore väl lättare, än att en: sådan hypoteksförening underrättade hypoteksbanken i Stockholm om det gynnsamma tillfället och anmodade denne att taga pennvingarne för föreningens räkning? Iogenting vore enklare än detta. I afseende å det till en million rår föreslagna minimum för teckning till delaktighet i hypoteksbanken, bar blifvit anmärk3: att denna bestämmelse vore orimlig och att summan skulle vara alltför liten. Detta beror naturligtvis på tycke och smak. Samma siffra, som för den ene synes vara stor, kan af den andre betraktas såsom liten För min del anser jag siff. ran temligen likgiltig och skall gerna ingå på em förböjning deraf. Mera vigtig är den anmärkning, som blifvit gjord derom, att genom förbudet i 5 industriella bolag, som egde jord och kunde vilja upp taga lån, skulle anses uteslutna från rättigheten att utgifva obligationer. Denna anmärkning är icke ny; den framställdes af mig inom utskottet med yrkande på en tydligare redaktion; men då deremot invändes att det i 5 S begagnade ordet jordegendomr vore tydligt och icke borde lemna rum för något missförstånd, Jät jag min anmärkning falla. Det lider dock intet tvifvel att den åsyftade meningen, som icke torde vara omtvistad, lätteligen kan på ett mera tills fredsställande sätt uttryckas. Bestämmelsen i 104, att hypoteksbanken under gynnsamma förhållanden skulle ega upplåna penningar på sätt der säges, har ansetts vara subjektivt och öfverlemna bedömandet åt styrelsens tycke och smak. Jag vågar dock påstå att detta stadgande är ganska objektivt, ty sådan upplåning kunde ske endast när penningar erhölles på sådana vilkor att lånet kunde på den bestämda tiden amorteras genom den årliga afgift, som le läntagande föreningarne erlade, och omständigheerna vore naturligtvis mera gynnandeisamma mån som lån kunde af hypoteksbanken upptagas på billigare vilkor än de nyssnämnda. Beskyllningen att utskottet öppnat vägen för samna operationer, som nu ådragit hypoteksföreningarne ett rättvist klander, måste jag tillbakavisa. Hypoeksföreningarne hafva råkat i fara derigenom att le, när de indragit sina lån, tillåtit sig att utlåna stundom ganska betydliga belopp på kortare tid och till stör del endast mot borgen. De en gång utgifna beloppen hafva längre tider lemnats på sädant sätt utestående, under det att delegare, som sökt amorteingslån, fått stå tillbaka. Hypoteksbankens 1ättighet skulle deremot blifva inskränkt till en tillfällig atlåning på kortare tid, mot säkerbet endast af inceckning samt statseller hypoteksobligationer. Nåxon jemförelse med hypoteksföreningarnes öfverklasade diskontrörelse är således icke på sin plats Man har icke infymt hypoteksbanken större befogenhet i detta hänseende än som är oundgängligen nöd.änligt för att sätta honom i tillfälle att vid låns upptagande begagna fördelaktiga konjunkturer och uppehålla kursen å obligationerna. Man har klandrat att i 13 6 ifrågasättes uraktlåten eller fördröjd invetalning af de årliga afgifterna från hypoteksföreniogarne, men detta måste naturligtvis ifrågasättas och den föreslagna statsgarantien just för sådan händelse tagas i anspråk. Bland de mest obefogade anmärkningar är den, att finanskomitn icke lemnat någon uppgift angående de summor, som influtit för de af bypoteksföreo:ngarne upptagna lån. Jag har här tillhands en mängd inom komiten uppgjorda, till betänkandet hörande tabeller, hvari fullständiga upplysningar i berörde hänseende meddelas, särskildt för hvarje hypoteksförening, och dessa tabeller. stå till tjenst för en hvar, som af dem vill taga kännedom. Man frågar hvarföre utskottet vid förslagets uppgörande tagit till mönster den franska banken Credit mobiliers. Detta är ingalunda förhållandet; ty emellan denna och den af utskottet föreslagna bankinrättningen förefinnas väsendtliga olikheter. I ett fall kan dock den franska anstalten tagas till mönster. I Frankrike, liksom hos oss, gjordes början med flera hypoteksinrättningar. Men hvad hände? Jo, sedan ett par inrättningar börjat operera och ok:rojer för flera dylika blifvit sökta, fann man redan oågra månader efter oktrojens utfärdande för den första inrättningen, att en sådan organisation skulle bära till skogs, och tog sin tillflykt till en enda centraliserad inrättning för hela Frankrike. Detta måste väl få anses utgöra ett tjenligt exempel att åberopa. Då vid detta liksom så många andra tillfällen blifit ordadt om den djupa skuldsättning, hvari de svenska jordbrukarne skola vara försänkta, kan det vara skäl att med några siffror antyda omfånget af jordhruksnäringen och beloppet af det kapital, som denna äring behöfver. I andra länder har man anställt oggranna beräkningar öfver nationalförmögenheten, nen hos oss har män hittills icke, så vidt jag vet, örsökt att uppställa någon sådan beräkoing, hvilken lock utgör en nödvändig factor vid bestämmandet f ett lands ektonomiska ställning. Då man vill uppöra en beräkning öfver svenska jordens värde, kan san gå tillväga på två olika sätt. Det ena är att ppskatta värdet å landets jord; det andra är att ppstatta jordens produktion och, medantagande att älften deraf, enligt hälftenbruksmetoden, utgör jord garens behållning, kapitalisera denna sednare efter procents ränta. I begge falle. kommer man till it värde å svenska jorden af 2,000 millioner. Efter pproximativ beräkning kan värdet å jordens produkon antagas till minst 200 millioner. Hvem som elst kan, med ledning af de till finanskomitån inomna uppgifter, öfvertyga sig att beräkningarne icke o öfverdrifna; och med dessa siffror för ögonen an man lätt bilda sig ett omdöme huruvida det är -käl att i allmänhet förebrå landets jordbrukare lättsuvig skuldsättning eller skära dem öfver en kam 1 grund af en eller avnan öfverdrifven spekulation. ian talar ständigt om den ovanliga stegring af egenpmsvärdena, som under: sednare tider egt rum. Jag an icke fiona det vara någon olycka, att en sådan egring iniräffat: den är en gitven följd deraf att ev ädla metallerva de undergått förändringar och t i följd deraf priseroa i allmänhet stigit; men häril kommer, hvad vårt land avgår, en särskild andoing. . Det var en tid, och denva är icke så långt iägsen, då mången cgen. om egare i vårt land sjelf ke visste huru mycket han egåe eller ens kände ealen af stin jord. Egendomarne uppskattades då nligtvis endast efter den afkomst de kunde gifva i 1 egates hand, som, utan iusigter i agronomien, mnade förvaltniogen åt eu inspektor, som hade tillile att derpä rikta sig. Men förbållandet är nu ekligtvis helt annorlunda. Man känner jordens värde, h insigten att sköta henne blir med hvar dag örre. Nu tppskattas värdet efter hvad jorden kan kaala i en skicklig och driftig persons hand. Och ul är detta. Under de gemensamma öfverläggningarne på ridrhuset har utskottet fått uppbära förebråelser dere, att förhållandet med andra länders lagar i fövarande ämne icke blifvit tillräckligt utredt. Jag r derföre medtagit det för bypoteksbanken i Kriiania utfärdade reglemenie, som jag bär håller i in bänd. Till denna bank har från norska statsrket blifvit öfverlemnad en grundfond af en million peciedaler, motsvarabde fyra millioner rdr rmt, och tta utan motstånd från Storthingets sida. Di vid 4ta års Störthing fråga förekom om förhöjning af oudfonden från 500,060 speciedaler, som den förut :r, till sitt nuvarande belopp, var öfverläggniogen