Aftonbladet – 3 oktober 1860, sida 2

utfärdade och sedan under åren 1848—1849 ovärdigt förnekade. Nu kan man ej längre tillåta honom att förblifva i utöfningen af sin verldsliga makt. Den kyrkliga myndigheten måste qvarblifva i hans hand, så länge som den katolska verlden låter sig sådant behaga; men den kommunernas sjelfförvaltning, på hvilken det romerska folket måste göra an-. språk, förutsätter, att kardinalernas och de and-. liges herravälde upphör. Påfven får vara nöjd, om landet åt honom anvisar de medel han behöfver till upprätthållandet af hans värdigbet såsom kyrkans öfverhufvud. Någonting mera hade man aldrig bordt tillerkänna honom, ty det låg en inre motsägelse uti att. göra ett religionssamfunds oinskränkte beherrskare till verldslig furste. Dalailama eller påfve, öfversteprest eller mormonstatens president, öfverallt uppenbarar sig densamma företeelsen, att teokratien alltid blir en karrikatyr på en rättsstat. Och på denna grund kan upphäfvandet af påfvens verldsliga makt göra nytta såsom en. helsosam kallvatienkur för den katolska verlden. Hon tvingas härigenom att inse huru påfveväldet icke kan bestå vid sidan af vår tids rättsbegrepp, samt att påfven måste nöja sig med att vara ledare för en kyrka, hvilken likasom alla de öfriga måste underordna sig tidens framåtskridande. Med påfvens suveränitet bortfaller äfvenledes hans bjudande ställning såsom alla folks öfverherre, för hvilken furstarne måste böja sig, och som sjelf ännu tflltror sig att kunna behandla protestanterna såsom kättare, hvilka endast kunna rädda sina själars salighet derigenom att de återvända till den stora moderkyrkan, från hvilken de affallit, Pius IX kan hädanefter äfven för sin egen kyrkas trogna ej vara annat än en vanlig furste, som förstört sig sjelf genom sin illiberala politik. Jungfru Maria, åt hvilken han nyligen upprest så många ärestoder och altaren, har ej skyddat honom; hans makt är fallen likasom exkonungens af Neapel, och han kan numera endast såsom mediatiserad påfve ega bestånd. Men en sådan kan ej heller länge upprätthålla den stränga disciplin, som påfvedömet alltsedan Gregorius VII utöfvat öfver sin kyrkas andlige. Reformsträfvanden skola uppdyka, hvilka komma att skaka det inre af päfvedömet, likasom fallet redan varit med dess yttre. Detta visar oss redan den skara af prester; som samlat sig kring Garibaldis fanor, och hvilka han sändt ut för att upplysa folket. Dessa prester äro högst allvarliga och beslutsamma män, ty likasom soldaterna bära äfven de sablar och pistoler samt äro färdiga, om det kommer derpå an, att äfven med svärd i hand kämpa för sitt fäderneslands befrielse; Och bakom dem står den vältalige pater Gavuzzi, hvilken nu på nytt likasom år 1848 låter höra sina lågande tal emot påfvedömet, och ej lärer ge sig ro förr än han,clikasom då, får hålla dem i sjelfva Rom. Italien är nu moget för en religiös 1eformati n liksom för en politisk; och äfven den förra lärer ej uteblifva.. Äfven för en sådan har Piemont brutit vägen, när dess regering emot påfvens vilja, ja i trots afhans bannlysning genomåref sina liberala åsigter i afseerde på äktenskapslagen och folkuppfostran. Alltsedan denna bannlysning förblef vanmäktig och ej mera satte presterskapet i rörelse, kan man anse frågan om -påfvedömet såsom redan afgjord. Det söndersmulas nu småningom, emedan dess inre kärna är angripen af tidens maskbett, och man skall snart, som vi noppas, kunna helt och håliet förlägga detsamma till historiens skräpkammare.