Aftonbladet – 2 oktober 1860, sida 2

itlagda plankor, genom en lefvande mur af böljande menniskomassor, hvilkas drägter billade den mest pittoreska färgmångfald man kan tänka sig, och på hvilkas anleten en viss nyfikenhet blandade sig med ett högtidligt allvar. Vid ankomsten till monumentet mottages processionen af de tvenne artisterna, professorerna Höckert och Bergh, hvilka. för tillfället fungerande som ceremonimästare, anvisa hvar och en sina platser. På ömse sidor om monumentet, som ligger så gladt: och inbjudande i solskenet, äro. dubbla leder af. dalregementet uppställda; bestående utaf Orsa-och Mora kompanier med sina fanor, utgörande tillsammans 200 man. Till höger om monumentet var upprest en estrad, öfverdragen af blått kläde med kronor, och på denna estrad voro stolar placerade för hertigarne. Till venster, midtemot estraden, var talarestolen på samma sätt dekorerad. s Omkring hertigarnes estrad placerades nu riksståndens deputerade och de deputerade från socknarne och städerna. Framför talarestolen bestyrelsen för monumentet, socknens presterskap och deputerade från det öfriga presterskapet i Dalarne. Ifrån estraden framåt ingången af platsen stodo krigsbefälet, landsböfdingar och rangpersoner, på samma sätt ifrån talarestolen, ståndspersoner och resande. De tio Morahustrurna 1 sina högtidsdrägter ned psalmböcker, omlindade af röda kläden, under armarne, och på händerna gula, med rödt broderade handskar, stodo nere vid barrigren, midt emot estraden. Utanför barrigren stodo Morakarlar, beväpnade med dalpilar utaf nytt trä, som ordningens väktare, och midt framför monumentet på något afstånd var upprest en läktare, på nedersta bänkarne upptagen af sittande damer, på de öfre af stående allmoge. wesmr Sedan processionen på ofvanstående sätt blifvit placerad, anlände D. K. H. och intogo sina platser, hvarefter skolungdomen på tecken af skolmästaren uppstämde psalmen: Herre hela riket akta, hvaruti efter hand alla de församlade ivstämde. Denna sång, utförd på ett konstlöst sätt af friska och ungdomliga röster samt med den egendomliga, något melankoiiska modulation, som alltid igenfinnes uti vår allmoges sång, gjorde ett obeskrifligt högtidligt intryck, just genom den rena andakt och :osökta natur, som genomgick densamma. Sedan psalmen sjungits till slut,. uppsteg professor Swedelius på talarestolen och målade uti ett kraftfullt, af enkel och hänförande vältalighet utmärkt föredrag dagens och festens stora betydelse, den odödlige befriarens omvexlande öden och faror, hans slutliga seger och storhet, bans väldiga verk reformationen, och huru han lade grunden till den sambhällsbyggnad, som står ännu i dag, efter att hafva trotsat så många stormar. Talaren uppdrog en mästerlig skildring af Dalarnes natur och folk, samt målade i klara och lefvande drag dess forntida historia, och huru afgörande detta folk ingripit i vårt lands öden, samt karakteriserade dalkarlen på Gustafs tid såsom en man, den der visste, och var van att taga ul sin rätt — och litet till ! Efter det utmärkta talets slut uppsteg prins Oscar från sin plats och gick uppför de trenne. trappstegen till monumentet, från hvars tröskel han med stark och klar stämma uttatalade invigningsorden, hvilka voro korta, kraftfulla och värdiga samt väl sagda. Han slutade med att uttala den förboppning, att -denna minnesvård, som upprests af Sverges folk för dess störste konung och befriare, skulle för kommande tider vittna om friborna svenske mäns kärlek till fosterland och frihet samt deras aktning för forntida minnen, och mana kommande slägter att alltid bevara dessa känslor friska och oförvanskliga i djupet af sina hjertan. Derefter emottog H. K. H. nyekeln af ordföranden i bestyrelsen, revisionssekreteraren Netzel, och öppnade dörrarne under det att styckeskott aflossandes och medan musiken uppspelade folksången. H., jemte riksståndens deputerade och de förnämste af de tillstädesvarande, inträdde derpå uti monumentet, hvars inre, med de deruti befintliga taflorna, gjorde på alla ett godt och högtidligt intryck, och sedan de höga personerna, jemte de öfriga, besett taflorna och monumentets inre, nedstego de uti källaren, der en af artisterna för tillfället anbragt transparang visade det gamla Wasavapnet, bjert framtridande utur det omgifvande mörkret. Sedan derpå deras K. Högheter i ett inuti monumentet framlagdt album inskrifvit sina namn, trädde de åter ut på platsen, vänligt blandande sig bland och samtalande med menniskomassan, och öfriga tillstädesvarande gingo nu in uti minnesvården, hvarefter processionen åter satte sig i gång i samma ordning om förut och nu aftågade till kyrkan för att med bön och sång afsluta den högtidliga akten. Det stora och utmärkt vackra templet var ända till trängsel uppfyldt af menniskor, oeh sedan processionen inträdt, och deras K. Högheter intagit sina platser å för dem i koret framställda stolar, sjöngs en psalmvers, hvarefter hr prosten Kjellström ifrån predikstolen i en kort bön hänvisade på försynen som det stora befrielseverkets beskyddare, och påminde att man, liksom den store man, hvars minne man i dag firat, borde gifva Gudi äran för det väldiga verkets fullbordan. Med afsjungande af psalmbokens sista vers: Herre, signe du och råde afslutades den kyrkliga högtidligheten, och med den det egentligt offentliga af denna högtidliga fest, bvars minne länge skall lefva i de närvarandes hjertan, som en dag af ostörd högtidligbet, af sannt folklig hyllning åt den koning, som till sitt valspråk hade det betydelsefulla: Gud och Sverges allmoge.n I min nästa skrifvelse skall-jag redogöra för den af bestyrelsen gifna splendida dejeunern, som afslutade dagens fest, samt för åtskilligt annat som nu icke medbunnits, men dock kan vara af intresse,