Aftonbladet – 29 september 1860, sida 3

Och nu till sist förmanar jag och beder Er håller stadigt vid Guds rena ord I hörsamhet och endrägt, tro och heder Beviser eder göner af vår Nord. Min fid är-snart förbil och Sverges krona Skön, men förgänglig, snart jag lägger ned För Öfverkonungen, som allt försona Förmår; för mig, o Svea Folk nu bedl Så talte konungen, och sina bänder Väsignande mot folket sträckte ut. För sista gången så han sina ständer Nu. helsat; fasta, manliga beslut Väl fördes då i deras bröst och länge, Vid minnet af de koönungsliga örd. Till :oss; och våra barn de äfven tränge, Bevare Gud vår dyra fosterjord!