Aftonbladet – 29 september 1860, sida 3

4 (Insändt.) Gustaf Wasa-dagen. Hvi tändas alla dessa ljus i natten? Avi kläder staden sig i festlig skrud? Kanonens stämma öfver land och vatten, Hvad bådar den, och dessa hymners ljud? En sekularfest är det, och det går en Förnyad ljusglimt öfver Sveas drag; Hon blickar genom de trehundra åren, Och firar stolt sin Gustaf Wasas dag. Hon tänker på Befriarn, hur från Mora Hans tåg till Stockholm var en segerfärd, Hur han tyranner, bispar och de stora Betvang med kraft af Gud och med sitt svärd, Och hur han, skapt att styra, konung vorden, En folktiibun på thronen, stred och vann; Och från hans mun de sköna afskedsorden Hon minns; ju ingen talat bar som han. Så ljuda Gustaf Wasas ord: Bland eder I Svenske män! väl finnas de, som än Erindra. sig kung Kristians onda seder, Vår träldom, bur vi räddats ifrån den. Hvad var väl jag, att kunna få fördrifva Tre rikens drott2 men Gud dref verket an. Mig liksom David lät han konung blifva Och så mig gjurde till sin undersman. pJag.tackar eder, Gode mänl som velat ra mig till stamfar för ett kungahus! För trohet och det stöd, som aldrig felat, Jag tackar er! Men för det högre ljus, Som. Gud uti sitt rena ord lät skina detta land, för allt Han gaf oss så, gode män och undersåter mina Visella Honom äran gifva må.n Jag nogsamt vet hur jag i mångas sinne En bårder koung varit, men den tid kall gry. en gång, då Sverges barn mitt minn: Välsignande, när flydd är deras frid, Mig upp ur mullen skulle vilja rifva. Jock blygs jag ej bekänna huru full Mf fel och skröplighet jag var, mig gifva Jet till I mågen hu för Kristi skull!