Aftonbladet – 29 september 1860, sida 3

med den raskhet som syntes Vara henne egen. skulle kunna närma sig, eller fly ifrån den, som. tillbad henne af hela sin själ och alltid skulle förblifva hennes undergifnaste slaf. Hertigen hade emellertid en :afgjord iotur i hela denna affär. Mrs Robinson ville natwligtvis icke mottaga hans gåfva, ochgrefvinnan Du Barry ville göra denna förödmjukelse ytterligare bitter för honom, genom att låta amiralen öfverlemna honom detta afslag. Han blef således utnämnd till mrs Robinsons handsekter och skref derpå — liksom ingenting ovanligt hade tilldragit sig emellan honom och hertigen den förflutna natten — ett litet bref, hvari han underrättade hans kunglig höghet om att hans present icke blef emottagen, då man hvarken hade för afsigt att söka, eller undfly honom. Och på det att den skulle komma ännu fortare hem än bort, så tillät han sig att sätta ännu ett par hästar för vagnen. Och derpå åkte grefvens kammartjenare med, i hertigens engelska Phaeton, från Lu ciennes, för att i Versailles låta spänna för ännu ett par af sin herres vackraste hästar, hvarefter den eleganta vagnen med blixtens fart for tom tillbaka till Palais Royal med miralens present och bref. Mrs Robinsson klappade händerna öfver denna fina hämd och kunde haft lust att kyssa den gamle grefven derför. Det kan ocksi icke förnekas att det var Gränd genre. Den t dens kavaljerer skickade sig ännu i stor stil — —— ——— — det skulle dock snart vara förbi. Vårtid kan knappt begripa det — men också är den vida skild från ofvannämnde. vgvuskap. Grefvinnan menade att hans kunglig höghet var i nog hög grad hästbytare, för at! låta trösta sig öfver sitt lidna nederlag igenom de båda vackra hästar, hvarmed hans stall så oförmodadt hade blifvit tillökt. Under en hel vecka skrattade man i Ver