Aftonbladet – 28 september 1860, sida 1

nu började kampen om Mary Robinson emellan dessa två afsvurna fiender, som alltid hade hatat hvarandra under en följd af år, men dock beständigt umgingos med den största art ghet och under skenbar vänlighet. Det var karakteristiskt för denna tid, att intriger inom umgängeslifvet ofta antogo en dramatisk form, så att scener uppfördes, hvilka snarare syntes tillhöra teatern. än: societeten. Hade jag ej både historiens och trovärda, samtida vittnens ord till säkerhet, hade jag icke sjelf bevittnat ett och annat af hvad som tilldrog sig, så skulle jag tvekat vid att tro de händelser, som jag nu vill berätta hafva kunnat ega rum utanför 2heater frangais kulisser. Den franska -komedien har också förekommit mig vida naturligare, sedan: jag sjelf upplefvat episoder, som visat mig huru nära teatern och hvardagslifvet voro förbundna med hvarandra Hertigen af Orleans hade fått veta att Mrs Robinson rest med grefvinnan Du Barry, för att -tillbripga dagen hos henne på det lilla vackra slottet Luciennes, icke långt itrån Versailles, -och att hon hade lofvat att förskaffa henne tillbaka till Paris om aftonen. Hertigen uppgjorde genast en plan. Han: skref till grefvinnan, anmälde sin ankomst till henne för. aftonen och utbad sig den äran att få föra hennes älskvärda gäst tillbaka till Paris efter supåp. Etiketten förbjöd grefvinnan att afslå hertigens yttrade önskan att göra benne ett. besök, men: för allt i verlden skulle hon icke hafva velat anförtro lammet i ulfvens klor. Hon skickade derför i ögonblicket en vagn till Versailles efter sm vän, grefve dEstaing; och bad honom äta middag hos benne, , samt att göra henne en tjenst, sådan den höfves en ädel riddare, hvilken önskar att försvara den värnlösa och förföljda — :vidare ville hon sjelf säga hovom, : (Eorts.). fr EA tenn Jätteteater. Man talar i Paris om. uppförandet af OS teater, som skall rymma 6000 personer. Den säges skola få namnet Theätre Anglo-Frangaise.