Aftonbladet – 28 september 1860, sida 1

Orleans, som under Ludvig XV:s minderårighet hade styrt och demoraliserat Frankrike; och fader till Louis Philippe, som besteg Frankrikes tron efter Julirevolutionen. Hertigen af Orleans hade ärft alla sin farfars dåliga egenskaper, men icke någon af de bättre, som understundom kunna komma oss att glömma de förstnämnda. Han var konungens och drottningens afsvurne fiende och en af de illfundigaste ledare af revolutionen, då den tog sin början. Redan nu sökte ban göra dem all den skada han möjligen kunde. Det var i anledning af honom som den snillrika madame de Souza hade sagt de skarpa ord, som sedan så ofta hafva invit upprepade: Då vår Herre bade skapat hela verlden och till slut lakejerna, så var det ännu en smula afskrap qvar — deraf skapade han prinsar., För öfrigt var hertigen af Orleans en vacker karl, men med ett styggt uttryck i sitt ansigte; åtminstone föreföll han mig så, Han kupde vara fin, men i grunden var han rå och motb.udande, Han var lättsinnig till sina seder, lyckades väl att vinna ett och annat fruntimmers bevågenhet, men hans nöje bestod uti att bringa dem i någon förlägenhet, som. kunde kompromettera dem. Han var djerf och samvetslös i. val af medel, så snart han ville vinna en önskan — man kunde, med ett ord, ej gerna tänka sig en man med en mera lågsinnad och förrädisk karakter. Han var. en mästare i alla kroppsöfningar och före. drog dem synbarligen framför allt tankens: arbete. Hans käraste sysselsättning var alt sitta på kuskbocken och sjelf köra sina hästar. Hans kungliga höghet började genast egna mrs Robinson sin uppmärksamhet, men grefvinnan Du Barry hade varnat henne och alla hans smickrande ord balkade förbi hennes öra, utan att göra något intryck, Hon afböjde hans artigheter, till och med på ett sätt som sårade hans fåfänga, och nu var kriget förklaradt, Hertigen syor att vinna engelskan med böner, list eller våld, om intet annat ville hjelpa, Grefyinnan genomskådade honom och föresatte sig att göra hans anslag om intet. Och