en ansigtsmuskel förvred sig — alla sutto fullkomligt orörliga. Ingen visste från hvem den hemska hvisslingen kom; men den var öfverallt — den brusade fram, den uppfylide till slut bela den stora salongen; den kokade som en ofantlig ångkraft, hvilken hotar att spränga allt i luften, som vill sätta en gräns för dess makt; den ljöd så allvarsam, ja så fruktansvärdy att till med den djerfvaste icke kunde le deråt. Och under denna storm stirrade tusende ögon på tronföljarens loge. (Forts.)