De begge promotionerna 1860. 1; Vid magisterpromotionen 1860. De stodo der så bleka Allt uppå Parnassens topp, Så bleka, så sjukligt bleka — De unge — vår framtids hopp. De fingo kransar kring pannan, Till tecken af lärdom och vett. Ochs alla damerna greto Vid den skönaste syn de sett. Och der sattes dem ringar på fingren, Och i händerna sidendiplom. — Och flärdlöshbetens lof-ång Ljöd högt i den festliga döm. Och aria sjöngs efter aria Om vetenskapen och Gud. Och. bönen, som afslöt festen, Bar äfven teaterskrud. Så: voro de rustade-allts3 Att träda an-sin färd Ur ungdomens lexor och drömmar Ut i bandlingens hårdbändta verld. Efter tjugo års trägna studier På lärdomens ensliga kust, De skulle nu börja att lefva Och kämpa och verka medfjust.