Aftonbladet – 25 september 1860, sida 3

-j gerna afgå, om han derigenom kunde åt fä I derneslandet bevara en sådan mans tjenste :Isom Garibaldis. För öfrigt hade flera perso. ner, som åtnjöto allmänt anseende, och til hvilka Garibaldi borde hysa fullt förtroende skyndsamt afrest till Garibaldi, för att upplysa honom om hans misstag rörande Cavou och Farini. Man hoppades med tillförsigt, att Garibaldi skulle räcka handen till försoning. Afven denna gången skall general Fanti vara orsaken till svårigheterna. Han hade nemligen uti en hemlighållen dagorder till sina trupper uttalat sig orättvist och vanvördigt om Garibaldi, hvarom diktatorn blifvit underrättad. . Grefve Cavour ämnar inför parlamentet afgifva en fullständig redogörelse för bändelsernas gång och den politik han följt, samt derefter i ministårens namn fordra en bifallsörklaring af landets representation. Parlamentet skulle, efter att hafva varit församladt några dagar, åter prorogeras. I anledning af österrikiska truppsammandragningar vid Mincio och Po, har sårdinska ministeren afsändt order till de i lägret vid Somma förlagda trupperna, eller andra armåkåren, att lemna detta läger, för att försättas på krigsfot. Uti en korrespondens från Neapel af den. 12 dennes heter det: Den 8 och 9 fortsattes le offentliga festligheterna och det allmänna jablande, hvarmed Garibaldi. mottogs den 7. Jiktatorn for om eftermiddagen den 8 till kyrkan S:ta Maria di Piedigrotta, för att der, såsom förut konungarne, bevista den religiösa Madonna-festen. . Hela nationalgardet hade ppmarscherat till parad, men det starka reget. minskade festlighetens glans. Mot afronen uppklarnade bimlen, och då började iter corso-farandet med trikolorer, facklor och ranatiska, ändlösa lefverop för Garibaldi och Italien. Vagn vid vagn, hufvud vid hufvud, fana vid fana, liknade Toledogatan en brokig, likt vågor svallande menniskomassa, som jublade af själ och hjerta, Uti San Carlo-teatern gafs de båda Toscari och salongen var festligt upplyst. Diktatorn satt jemte fyra af sina officerare, alla klädda i röda bluser, uti den kungliga logen. Fastän inträdespriset blifvit fördubbladt, var hela teatern, som är en af de största i verlden, öfverfull. Äfven bär var man utom sig af glädjejubel. För att sångarne skulle kunna få börja sina föredrag, nödgades Garibaldi draga sig tillbaka i bak3runden af logen: Men så snart han åter blef synlig vid logens bröstvärn, utbröt en jubelstorm, som kom HKelå byggnaden att darra. Samma uppträde förnyades då diktatorn utgick ur logen efter representationens slut. Hans följeslagare bildade en skyddande krets omkring honom, emedan det syntes som om han skulle blifva ihjelkramad i följd af idel glädjeoch tacksamhetsbetygelser. Hela staden var om aftonen ånyo på det praktfullaste illuminerad. Om morgonen samma dag hade ryska sändebudet, åtföljdt af påflige nuntien, på ett förhyrdt ångfartyg afrest till Gaöta. Om middagen atreste Preussens och Österrikes sändebud på preussiske ångaren Loreley. Englands och Frankrikes sändebud hade icke nedtagit sina vapen, utan skulle tvärtom qvardröja i staden -samt träda i förbindelse med diktatorn. Österrike hade äfven indragit sitt konsulat samt öfverlåtit alla sina beskickningar och konsulatsangelägenheter åt Preussen. hvars konsul, hr Nolte, jemte den qvarblifne attachen vid legationen, baron v. Vincke, skulle besörja göromålen, Diktatorn utfärdar fortfarande ålla dekreter i Victor Emanuels namn. Statsskulden hade blifvit erkänd, och de offentliga bankerna fortsatte oafbrutet sina utbetalringar. Pagsväsendet var afskaftadt i det Förenade Italien. Alla vid domstolarne anställda personer, som ej inom tio dagar infunno sig på sina poster, skulle betraktas såsom afskedade. Upptäckten af det förut omtalade skamliga tillbud konung Franz gjort Garibaldi hade väckt stort uppseende uti Italien. Underhandlaren var en f. d. emigrant, La Cecilia. Neapels officiella blad har offentliggjort nämnd: underhandlares bref till Garibaldi. Ministern Liborio Romano hade förklarat, att han ej haft något att skaffa med dessa underhandlingar.