Aftonbladet – 24 september 1860, sida 2

Jala-Hertigen, som i alla händelser icke lärer unna underlåta att dela denna fröjd i Dalom. ifven i hufvudstaden kommer dagen, den 29:de lenhes, att firas med galaspektakel på kongl. tern, der naturligtvis icke något för dagen moligare val af pjes än operan ,Gustaf Wasa .unde gifvas.Jag föreställer mig med hvilen stegrad entusiasm dessa öfver scenen ouppvörligen marscherande dalkarlar skola emotagas af den säkert öfverfyllda sälongen, som nnerligen torde behöfva att på detta sätt vållas vaken; under det pjesens båda hufvudversoner föreställas sofvande hvar sin akt. Samma teater har, för ganska goda hus, inder den sista tiden gifvit ett preussiskt miitärspektakel, i öfversättning kalladt Fästing på lifstid, derintrigen rörer sig omkring Fredrik den stores bekanta, så ofta på scenen ramställda, mani att gifta bort sina grenadier. Styckets hufvudpersoner äro: En bjelte ir Dahqvist, en kruka hr Jolin, en glad stulent hi Hedin, en sentimental älskare hr Swartz, ;n kammarhusaår, som, på tillfrågan af konunsen om han kan läsa, karakteristikt svarar: Nej, Ers M:t! Men rida kan jag, och slutligen n mycket vacker och mycket älskande hoflam, fru Hwasser, som ungefär har att föreställa, hurusom minnet sitter sörjande vid woppets graf tills hon, efter att hafva midt ör den stränge konungens ögon rifvit sönder nn hans egenhändiga, Fredericus Rex under:ecknade order, ändtligen får sin Swartz, som sin tur åter på detta sätt får föstning på tifst:d. Om förpjesen, En egendom till salu skulle mycket godt kunna vara att säga, men jag öfverlemnar detta åt den det vederbör, för min del endast påpekande osannolizheten f ett hofråd midt uppe i Westergötbland, ifvensom att hr Arlberg är alldeles för gentil, åväl i tal som gester och rosehandskar, för mma tarfliga landsbygd, hvilket äfven gäller fru Strandberg i rose-nästan dbalklädning, och : någon mån äfven fru Hedin. Men deremot orde icke vara något egentligen att siga. Teatern är ett barn af sin tid, och hvar och en vet huru vår tid extravagerar i detta afseende, då kökspigan diskar undan på söndagsmorgonen, för att på e. m. kunna vara ledig 1 siden. Ledigheten blir derefter. Hr Arnoldsson var ypperlig såsom den lefnadsglade poeten. I medio af nästa vecka lärer den kungl. teatern hafva att bjuda på ett nytt franskt stycke, med det anspråkslösa namnet: En papperslappn, hvilket lärer vara särdeles lycsadt. Ur riksdagsförhandlingarne, som gå sin gilla gång, endast något brådstörtande mot slutet, har jag endast att andraga följande verser vid bevillningsutskottets middag på -Hasselbacken i förrgår, författade af en utaf utskottets ledamöter, känd för sin lyckliga talang i dylika fall: Fröjd i hjertat! Höj pokalen, Ty vi motse nu ett slut På betänkanden och talen, På bevillningar och prut: Här i Riksdans elfte timma; Vid vårt Utskotis sista mål, Låt oss skämta, låt oss rimma Drickande hvarandras skål. Första skåln för Lagerbjelke! Snabb och säker var hans blick Fyrhjuls-vagnen stod på kälke, Raskt i backarne det gick; Stötestenarne i tullen Gjorde föga bryderi; Stämpel-liden, tolags-kullen Kom han lyckligen förbi. Ny förordning om bevtllning Tråcklades till slut ihop, Men förslag om todaks-skilling Föll för rökarenas rop. Stor vi gjort hvar bränvins-panna, När vi hängde upp de små; Hur vi skattlagt hund och kanna Skäller, super man ändå. Tack och heder! Länge lefve Den som klokt och vänligt fört Ordet bland oss; hell hvar grefve Som så lyckligt lasset kört. Heder ock åt kancelliet, Som har skrifvit kupan full; Ur dess bläckhorn arbetsbiet Visen, drönarn druckit gull. Skål kamrater! Såsom vänner Ha vi delat ljuft och ledt; Värsta syran, som jag känner, Har oss ättiekan beredt. Ris och socker stå ju båda På tariffen i vårt lif, Men i denna krets fått råda Mycken endrägt, föga kif.. Måtte det gå lika ledigt och qvickt med skatternas indrifvande, som, att dömma af detta opus, höglofl. bevillningsutskottet rådslagit om dem. T. Igl. ——LJMOn nm nn Ltd