Aftonbladet – 19 september 1860, sida 3

beskattningssystem på konsumtionen leder nä; det skall genomföras så, att det kan hålla vid makt och vara riktigt renderande. De tillgår, enligt en nyss från Frankrike erhållen fullkomligt tillförlitlig redogörelse, på följande sätt med tobaksbeskattningen der i landet: Införseln af tobak samt tillverkningen oc försäljningen deraf är ett kronans monopolium Omkring hälften af. den tobak, oarbetad oci arbetad, som konsumeras i Frankrike, införe utifrån; den andra hälften odlas inom lande under den strängaste tillsyn och köpes ute slutande af regeringen. Ingen får utan ve derbörligt tillstånd köpa utländsk eller inhemsl tobak annat än från kronans lager. Den ut ländska varan levereras åt vederbörande ver! i mån af deras anbud, och sedan dessa kö äro afslutade, bestämma samma verk, vanlige i Augusti hvarje år, huru mycket inhemsl tobak de vilja hafva under loppet af nästa år hvarefter tillåtelse att odla denna gvantite utdelas på följande sätt: ; Tobak får icke under någon förevändning odlas annt än i vissa departementer, som m lära vara 9 till antalet. På dessa nio förde lar tobaksförvaltningen hela den erforderlig qvantiteten ; denna fördelas vidare inom se partementet på de särskildta arrondissementern: (häraderna) och socknarne, hvarvid äfven be stämmes och kungöres huru många tunnlanc som får odlag tobak å och hvad regeringer vill betala för den. Prefekten infordrar dere!ter anbud från dem, som äro hugade att odla tobak på dessa vilkor, och lemnar, efter några månaders dröjsmål och en mängd formaliteter, tillstånd åt godkände sökande att odla ett visst tunnlandtal. Af denna inhemska tobak skulle naturligtvis en del kunna skördas och ismyg afyttras, om icke förvaltningen hölle den allra strängaste uppsigt öfver plantan. Så fort fördelningen är gjord, besöker fördenskull en tjensteman hvarje fält för att tillse att töbaken sättes på faststäldt vis och i tjenlig jord samt ej på annanYän den förut bestämda. Så snart plantan kommer upp, besöker tjenstemannen fältet ånyo för att förvissa sig om att det ej satts mera än precis så mycket som är kontraheradt, att raderna äro på lika och lämpliga afstånd, och att icke någon oloflig planta smugits in bland de lofliga. Antalet af plantor räknas och antecknas. När fälten skola gallras, får det icke ske annat än inärvaro af en tjensteman, som antecknar huru många plantor som utgallras och tillser att de förstöras. Om oväder eller annan orsak förstör några af plantorna, måste detta genast anmälas hos vederbörande myndighet, som besigtigar den lidna skadan och Jåter borttaga de skadade stånden. Slutligen måste plantören förstöra den tobak han möjligen får utöfver den kontraherade qvantiteten och, å andra sidan, fylla hvad som möjligen brister. När tobaken är aftagen och levererad, får han sin betalning, hvilken på papperet är beräknad att lemna något större behållning på tobaksplantering än på hveteodling. Detta resultat är emellertid ganska ovisst, emedan det lättare inträffar missväxt å tobaken. Regeringen förarbetar såväl den på detta sätt erhållna, som den importerade tobaken, och använder härtill 20,000 arbetare. Den ärdiga varan säljes sedan åt vissa embetsmän, sallade entreposeurs. Dessa, som ställa en vetydlig borgen, äro 357 till antalet, eller lika nånga som arrondissementerna. De sälja faorikatet åt les debitants eller minuthandlarne ill ett af regeringen bestämdt pris, som är ika i hela riket. Dessa minuthandläre sälja let åter åt allmänheten för ett likaledes betämdt pris, som bereder dem 10—12 procents ettobehållning. Dessa minuthandlare hafva iteslutande privilegium och äro 33,000 till ntalet. Några af dem hafva ganska god ehållning, och dessa rättigheter utdelas af refekterna och underprefekterna till deras änner och anhängare. Regeringens omkostader på tobaksaffären uppgå till 30—40 mijoner francs om året. Så der minutiöst har det icke alltid gått Il i Frankrike. Systemet har börjat med att ara mycket mindre inqvisitoriskt, men det r så att när de, som makten hafva, väl beträdt n riktig väg, som inbringar penningar, så förleas de af sakernas inre nödvändighet och af egäret efter mera, att fortgå allt längre och ingre: Börjas man här med stämpel och öter, nog kommer man med tiden att hafva n beslagare stationerad i hvarje bod. IVT) morden ANS FT AR