Aftonbladet – 19 september 1860, sida 2

.— Punoh innohöll för några dagar sedan följande karrikatyr. Man ser två skolgossar rusta sig i ordning till sin hemresa under ferierna. Den ene, en lång, skranglig gosse, den störste i skolan, vid namn master Pam, är sysselsatt att fylla en temligen stor koffert med unsettled bills (oafgjorda lagförslag). Då kommer den lille master John Russell: släpande med en trähäst, på hvilken ordet reforim står att läsa, och ber sin kamrat låta det kära djuret äfven få plats i kofferten. Men master Pam svarar med hetta: Nehej, deraf blir ingenting! Låt du din gamla käpphäst få beskedligt stanna qvarli — En äfventyrare, som gjort lyoka. Kristiania hade för kort tid sedan besök af en långväga resande: köpmannen Herman Hansenn från Tiflis i Georgien. Hansenn är dock född i Kristiania och har redan en gång förut, för omkring tre år sedan, besökt sin der bosatta familj. Han har fört cttoroligt lif. För åtskilliga år sedan var han allmänt känd i Kristiania under benämningen Apelsin-Herman ; han handlade nemligen då med apelsiner, cigarrer och gamla kläder. Sedermera förskaffade han sig och sin familj uppehälle såsom snabblöpare, clown: och lindansare. Derpå kom han till Tromsöe, Hammerfest och slutligen till Archangel. Sedan haiv änge strukit omkring i Ryssland och; en längre tid uppehållit sig i Petersburg, slog han sig ned i Tiflis, ier han för närvarande drifver betydande affärer såsom manufaktur-, galanterioch bijouterihandlande. Kriget med vestmakterna förhjelpte honom till stor förmögenhet; ryktet vill dock veta att han så snart som möjligt ämnar realisera densamma och återvända till sin födelsestad Kristiania för att der tillringa sina återstående dagar. Fyrbenta skådespelare båtla för närvarande på att uttränga de tväbenta i den efter det ovanliga jäkande pariserpublikens ynnest. Så förberedes för närvarande på Opera comique en ny komisk opera i 3 akter af J. Offenbach, under titel af Konung Barchouk-., i hvilken ,tonskapelse, förekommer en hund, som utnämnes till sultan. Hunden håller redan på att instudera sin sultanroll, och man försäkrar, att han ådagalägger en ganska god uppfattning, vida bättre än den beryktade geten, som uppträdde i Meyerbeers Vallfarten till Ploörmel, och hvars uppfostran kostade regissören vid de mna teater så mycken möda.