Aftonbladet – 19 september 1860, sida 1

EDEN ISANDE vetenskapsidkares oegennytta i att de skulle åtaga sig några föreläsningar, tilldess inrättningens ekonomiska ställning tilläte densamma aflöna hela lärarepersonalen. Denna appell fann gensvar från alla håll. Högt ställda embetsmän, administratörer af den största förtjenst, utmärkta talare, framstående medlemmar af advokatståndet slöto sig till associationen för att deltaga i undervisningen, och samtidigt fylldes subskriptionslistorna öfverallt med talrika namn. Elfva män af anseende utsågos af subskribenterna att bilda ett förvaltningsråd, och man öfverlemnade presidiet deruti till staden Brissels borgmästare. Den 8 Oktober 1834 meddelade denne, att stadens magistrat, vid för detta ändamål hållet sammanträde, erkänt nyttan och behofvet af ett fritt universitet och fullkomligt uppskattade de förmåner hufvudstaden skulle deraf skörda; hvarjemte han tillkännagaf, att rådet såsom regel fastställt, att staden skulle bevilja universitetet ett årligt penningeunderstöd jemte lokaler. Detta understöd, fastställdes sedermera till 30,000 francs. Å sin sida samtyckte styrelsen öfver sjukvårdsanstalterna att förena sin specialskola med den medicinska fakultet, som vi stodo i begrepp att organisera; den öppnade för universitetets blifvande elever kliniken vid sina hospitaler och lemnade till vår disposition sitt anatomiska kabinett, sitt bibliotek och sin samling af instrumenter. Slutligen hade vi äfven en kår af lärare, värdiga sitt höga uppdrag., Våra bemödanden hade krönts af den framgång, att våra löften och förutsägelser kunde uppfyllas. Den 20 November 1834 invigdes universitetet i Brissel med en cadre af 35 professorer, fördelade på 5 fakulteter. Det installerades till en början uti stadens museibyggnad, men när denna år 1843 öfverlemnades åt staten, upplät stadens styrelse åt universitetet ett särskildt, för dess ändamål inredt hotell, och då högskolans utvidgning och det växande antalet elever gjorde denna lokal otillräcklig, afgaf stadens styrelse ett nytt bevis på sitt intresse för universitetet genom ett beslut att en-särskild ny byggnad skulle för universitetet uppföras. Denna byggnad antages i år, 1860, blifva fullbordad. Sina inkomster hemtar universitetet från stadens årliga anslag, 30,000 francs, från ettårligt bidrag (sedan 1840) af provinsen Brabant å 10,000 francs, samt från lärjungarnes inskrifningsafgifter, hvilka under den första femårsperioden utgjorde 122,347, men, i följd af den ökade freqvensen, under den sednaste 223,991 francs. Den första subskriptionen inbragte 45,042 francs, och 2:ne sednare, anordnade för att häfva tillfälliga deficit, gåfvo 167,009 francs. Numera är universitetets finansiella tillstånd fullkomligt tillfredsställande. Men också är dess. utgiftsbudget ordnad med betydligt större sparsamhet än de af staten bekostade universiteternas, så att den icke ens uppgår till V,:del af deny som belöper sig på hvar och en af dessa. Vi hafva något fullständigare redogjort för uppkomsten af detta universitet, emedan det synts oss vara af stort intresse att se, huru denna högskola, den enda i hela Europa, som är alldeles: oberoende af de tvenne makter, hvilka för öfrigt beherrska verlden, staten och kyrkan, kunnat endast genom den allmänna andans makt uppstå och finna sin ställning betryggad. Ett annat skäl har äfven varit det, att denna berättelse och den varma förtröstan på idåns seger, hvilken lifvat stiftarnes bemödanden, synts oss innehålla ganska mycket tänkvärdt och upplysande i en tidpunkt, då man äfven i vårt land kommit till insigt af. nödvändigheten af att ega ett universitet i landets hufvudstad. Det är för öfrigt märkvärdigt att se, huru samma fördomar och skenskäl, som vid denna tid af motståndarne till ett likartadt företag hos oss, framdragas såsom hinder emot dess realiserande, äfven begagnats af de icke mindre ifriga motståndarne till det öelgiska hufvudstadsuniversitets upprättande. Des; sa vapen hafva äfven, fastän med lika liten framgång, fått göra tjenst, då det nu så be. römda Berliner-universitetet inrättades. De, som af ett sådant företag se sina intressen äfventyrade, äro sig säledes alltid lika, och man bör hoppas att äfven de, som här nitälska för nationens intellektuella utveckling, skola i uthållighet och framgång likna sina föregångare i andra länder. Vi skola i nästa nummer återgifva hr de Brouckeres (borgmästaren i Brissel) yttrande om de fördelar kufvudstaden och universitetet ömsesidigt gifva hvarandra, äfvensom den del af mr Verhaegens tal, hvaruti motståndarnes inkast emot et hufsudstadsuniversitet blifvit upptagna och vederlagda, Det är anledning förmoda, attanhängarne af BR URSETEE EDEN FORSK SNI LET TERS NE TA