Aftonbladet – 17 september 1860, sida 2

Sordeuil framtog en sönderbruten soli ur fickan, och kastade den på bordet med ett dystert smålöje. Hon ligger värnklös i min hand, som denna solfjäder låg i hennes, och jag krossar henne som hon krossat denna bräckliga leksak. Lifvet är en grym lek; ... ofer eller bödel? det är frågan. Hon älskar dig således? frågade studenten, likblek, med bruten stämma: När man länge blickar i en afgrund, gripes man af svindel — djupet dragern. Dessutom har jag 1 åtta långa raånader, med hela min själskraft, sträfvat mot detta nda mål, och man kan hvad man vill Tror du att många qvinnor skulle stått emot så I pass linge? Studenten bemäktigade sig den stackars soljädern, betraktade den en stund i stum förtviflan och gaf slutligen luft åt de öfverströ mi mande känslor, som marterade hans oförde rtI vade hjertade: Hon älskar dig, och du har mod att krot:se henne, och du talar om detta kallt och bestämdt, som om något dylikt vore möj vore menskligt!... Det skall ieke skel... Georg, min egen Georg, du kan icke handla jaså nedrigt fegt... Ja, just fegt! Den, som hämnar sig på en oskyldig qvinna, är feg, hör I du!... Mana ut dEpernotz, döda bonon!,.. i Himlen skall blifva din bundsföirvandtidenna ) rättfärdiga strid. Men skona henne, hvad har hon gjort dig för ondt? Skona mig för din dygdiga dufvovrede och väg litet bättre dina ord. Hvad kan du, yngling, säga mig, som jag: icke millioner gånger sagt mig sjelf? ... Ja, du har fullkomligt rätt, min gerning är afskyvärd, men den skall dock göras, Jag hyser medlidande för Jenna qvinna, men det hat jag hyser till honom ar starkare än detta my dlidande, Hvar