Aftonbladet – 17 september 1860, sida 2

Just densamme. För fjorton dagar sedan kom junkern hit med diligensen från Normandie, och redan i tolf har han slagit sig ut för min hustru. Han försummar sig min själ icke, som ni ser, och han spelar med uppslagna kort. Han är enslags Cherubin, som skulle kunna sätta sitt eldfängda hjerta. som kokard i studentmössan. Ett par gånger redan har jag kommit på benom i full extag framför Clemence, liksom inför en undergörande madonna; : Gossen är väl icke farlig, men hämd är qvinnors och gudars glädje, och hvem vet om hon icke anser hvarje verktyg passande. — Så att ni är svartsjuk! sade Sordeuil med ett underligt småleende. q Ni har rätt; jag visar den der skolpojken allt för stor ära. . Men det jag kallar för jalousie är rimligtvis endast förargelse. Mitt nederlag i mörgse har gjort mig till en ny menniska. En försoning oss emellan skall ega rum, en öm och fullkomlig försoning; förr ger jag mig icke Det bör väl kunna gå för sig. Ni drifver med mig, eller hur, gamle cyniker ? Hvarföre tror ni något dylikt? Emedan ni icke au fond känner sakens sammanhang; håll er nu vackert allvarsam och bör mig: . Som jag gifte mig af resonnemang och icke af kärlek, hyste jag den ganska lofliga tanken att göra mina länkar så blomsterlätta som möjligt och, ehuru välbeställd äkta man, likväl bevara min ungkarlsfrihet; derföre adopterade jag systemet med särskilda sängkamrar., Ett förträffligt system Tvärtom ett dumt. Ni skall strax inse det. Fru dEpernoiz har vant sig så väl vid den ensamhet mina frihetsfantasier i början ålade henne, att hennes sängkammare hvar