Aftonbladet – 17 september 1860, sida 2

NE fr DT RT rg kr BertrNRNT BYN NR mnäs och Wällvikens byar i Sunne socken. Kurir från Köpenhamn. Den 10 September. Politisk ingress. — Men har ingen fara! ögonblicket är allt annat ännat än politiskt. — Ministrarne hylla Fradiavoliska grundsatser. — Biskop Monrad och S:t Antonius. — Premier-excellensen och herr Scheele. — Kungliga hugskott: — Rysliga perspektiver, Sprogö vid horisonten, baron Blixen i förgrunden. — Bättre perspektiver, få konstutställningar. — Allegorien i sin högsta potens. —-Teatrarne..— Den italienska frågan. — Hr Bögh. Här var i förgårs ett supplementval till folkhinget; kammarherre Feddersen var ensam sandidat och blef genom handuppsträckning korad till-3:djedistriktets riksdagsman, sedan van. förut i ett lifligt föredrag satt väljarne n i hans administrativa föregåenden och relögjort för sin politik. ..Han yttrande dervid bland annat, ätt den hållning regeringen ntagit till Tyskland, vore den enda riktigan, att för ögonblicket intet vore att göra,. annat in afbida, men att det visserligen kunde komma den tid, då man borde tåga ett beslut, och då borde utan tvifvel regeringen — taga ett beslut, liksom: han för sin del icke hade något emot att då äfven sjelf göra det; 0.8. V. O. 8. V. Ni skall icke tro, att jag: med detta ämnar förbereda er på en politisk afhandling; tvärtoml. Jag har härmed blott velat göra det tydligt för er, att för ögonblicket öfvar. man härstädes platt icke någon politik, åtminstone ingen utländsk, utan afbidar fortfarande att den rätta tiden dertill skall infinna sig; och vi hafva alltså det önskvärdaste tillfälle till att ännu en stund slå oss lösa, lefva ett sorgfritt lif och studera tidningarnes följetonger. Man bör njuta den korta tiden, Man bör njuta den hvar minut, ty, som Fradiavolo mycket riktigt anmärker, när dagen är förliden, är kanske allting sluti I sjelfva verket hafva vi snart stått åter denna sommaren öfver utan att vi dervid gjort mera än låtit det gån: Den kommande vintern? — det är en annan fråga. Hans majestäts ministrar tyckas med det största lugn afvakta till en början riksdagen, som är sammankallad till den 1 nästa månad. Hans interimistiska excellens Monrad kommer en gång: emellanåt in från sitt Tusculum för att t. ex. inspektera Landbohöiskolens: ladugård, detta välförståendes icke egentligen i egenskap af kultusminister, utan snarare som tillförordnad inrikes-, ehuru det smått påminner om S:t Antoniifesten i Rom (föreställd på en treflig tafla af Marstrand på den stora expositionen, som för närvarande drager publiken till Charlottenborg), der kardinalerna stå med vigvattensqvasten ute på belgedomens trappsteg och låta mulåsnorna passera för att hugnas af den prelatensiska välsignelsens Premierministern, den verklige excellensen, reser en gång i månaden ner till kungen på Glicksborg — han har varit der i dessa dagar — för att bocka sig för grefvinnan och göra en tur i parken med hr Scheele; för öfrigt regerar hvar på sitt båll, och man kan icke finna att det går sämre för det. Det har varit mycket olika meningar om tiden för H. majestäts återkomst och rörande den frågan hvar H. M. skall täckas härnäst slå sig ner. Visst är det, att man med all makt arbetar på att sätta Fredensborgs slott i ordning för konungen och hans gemål, och detta till och med med ganska storartade omkostnader, men för öfrigt är det ingalunda afgjordt att monarken infinner sig der så snart som det förut varit beramadt. Han tros inom kort vilja från Slesvig begifva sig till Jylland för att der helsa på några enskilda glada vänner, namneligen pappersbrukspatronen Drewsen på Silkeborg, men det bar dessutom i de sista dagarne glunkats om att högstdensamme skulle ha stor lust att sedan helt sonika — vända tillbaka till Slesvig, för att måhända förblifva på sitt kära och lugna Gliicksborg hela vintern öfver. Det låter fantastiskt, forhaabenlig skall det också stanna vid ett löst infall för momangen. Man erinrar sig att det dock ligger ett stort Bält, förutom det mindre, mellan Seland och Slesvig, ett Bält, öfver hvilket visserligen Carl den I0 en vinter fört en hel arm, men som eljest för passagerare af alla stånd och vilkor kan vara kinkigt nog om vintertiden; och man ryser för den tanken att hela ministeren, kallad till konselj på Glicksborg, kunde komma att bliinfrusen på-det famösa Sprogö. Med en konung nere vid holsteinska gränsen kunde det måhända dock i nödfall gå — Carl den Tolfte låg och regerade längre bortifrån — men med en mihe innesluten på. en liten ö midt i Stora ält! A la bonne heure! Man finge då bärifrån telegrafera till H. M:t utomkring Sprogö ministeren — och bedja om ett nytt kabinett, och H. M:t finge pr telegraf kalla baron Blixen. Det vore för hr Bögh att skrifva en vådevill öfver; Andersen har redan gjort af Sprogö-motivet allt hvad han förmår. Jag har nämnt konstutställningen på Charlottenborg. Den är: arrangerad till fördel för fonden till; Frederiksborgs slotts återuppbyggande och består af så väl äldie, som nyare danska mästares arbeten, Det intressantaste vid, den är onekligen den del;som de äldre mästarne ega häri, om än åtskilligt. skäligen underordnadt måste för fullständighetens skull tagas med just af denna äldre skola. -Af Juel EAT Just densamme. För fjorton dagar sedan kom junkern hit med diligensen från Nor