Aftonbladet – 15 september 1860, sida 2

jag rufvade, på den natt och dag och egnade dess minsta detaljer den största omsorg. Under förevänding att i ett sydligare klimat söka återvinna min genom ett besvärligt fälttåg förlorade helsa, erhöll jag af sjöministern permission på obestämd tid. Hela verlden trodde att jag var i Nizza. Du sjelf, som då var i Nantes, blef narrad liksom de andre. Emedan jag tillbringat min mesta tid på sjön och i hamnstäderna, kände mig ingen i Paris, och min plan stötte således icke på några hinder å den sidan. Händelsen, som gynnade mig på allt sätt, gjorde att en af mina vänner, hvars lif jag en gång räddat på Antillerna, umgicks i samma sällskapskrets som dEpernotz. Utan att både fråga och undra, -presenterade han mig der under namnet Sordeuil, som fordom tillhört vår familj. Här träffade jag snart denna menniska, för hvilkens skull jag tvingats nedlåta mig till detta bedrägliga lefnadssätt. Lätt vann jag hans så kallade vänskap, ty hans lättsinniga karakter förjagar all försigtighet och skänker honom oupphörligt vänner i dussintal. Vi blefvo, som sagdt är, intima, och han förde mig i sitt hem. Det är nu åtta månader som jag umgåtts der, Leopold; i åtta hela månader har jag hukat mig ner, smugit, krupit i detta bakhåll, slingrat mig sakta och säkert framåt på denna ormstig; men nu, i dag har jag korn på villebrådet, i morgon kan jag resa mig upp och tvätta bort den dy, med hvilken jag frivilligt smort ner mig. Blod är en lut som renar allt. En vild, nästan storartad segerfröjd klarnade upp öfver Georgs mejslade bronsanlete. Hans unge bror, som under denna förfärliga skildring sutit försjunken i mörk slöhet, betraktade tyst under några minuter detta obevekliga ansigte. ä Hvad tänker du gå SE oe han dec ligen, jag vågar icke begripa dig, och doc bätvar ar för dina ord. DEpemota har dödligt förolämpat dig; men det finns blott ett sätt att hämnas en dylik kränkning. z (Forts. följer.)