Aftonbladet – 13 september 1860, sida 2

ytt framkommit med ett så bristfälligt och illa religeradt förslag. Sedan friherre W. F. Tersmeden örklarat sig instämma i hr Dalmans begäran, af let skäl att grefve Sparre vore så ifrig-att neka ippskofvet, beslöt ståndet att föredragningen skall ke om onsdag, och skulle betänkandet n:o 50, i anedning af återremiss af förslaget om ny lag för 10rig preskription, föredragas näst efter det förra. Ståndet åtskildes kl. ?3, till 10. Presteständet. Det under förmiddagens plenum påbörjade statsoch bankoutskottets utlåtande n:r 24, i anledning af K. M:ts skrifvelse med: förslag angående förändrad organisation. af hypoteksinrättningarne i riket, fortsattes från och med 10 och afslutades. I 10 :n, om hvilken långvarig diskussion uppstod, föreslås att hypoteksbanken må ega rättighet att, utan att ansökning om lån från delegande hypoteksförening för tillfället ingått, upptaga lån mot obligationer, som på inlösen eller uppsägning lyda. Doktorerna Sandberg; Nordlund och Wensios samt prof. Carlson ansågo det vara olämpligt attobligationerna skola lyda på uppsägning, hvarföre återremiss af dem yrkades. Riksarkivarien Nördström framställde följande förändrade redaktion af S:n: Hypoteksbanken vare berättigad att, der gynnsamma förhållanden dertill föranleda och behof af upplåning för hypos teksförenings räkning kan förutses, mot obligationer af den beskaffenhet, som ofvan är sagd, som på inlösen eller uppsägning lyda, penningar upplåna, ändå att ansökning om lån från delegande hypoteksförening för tillfället ej ingått. Flypoteksbank vare ock tillåtet att för tillfälliga, af dess ändamål föranledda behof upplåning verkställa mot obligationer, som på inlösen eller uppsägning lyda; dock att dessa obligationer ej må ställas på kortare uppsägningstid än 6 månader och ej på lägre belopp än 200 rdr. Ej må beller den i dem föreskrifna ränta få öfverstiga, hvad delegarne i hypoteksföreningarne, enligt de för dessa föreningar fastställda grunder, kunna förbindas att till hypoteksbanken högst betala; börande i öfrigt i afseende å säkerheten och lånevilkoren äfven härvid iakttagas, hvad i 44 8 och 9 är sagdt. Denna s blef af ståndet till utskottet återrremitterad efter votering med 29 röster mot 12, som önskade den af riksarkivarien Nordström framställda, här ofvan upptagna förändring af S:n antagen. ÖOfriga paragrafer af denna förordning blefvo i enighet med utskottets förslag af ståndet godkända. Förordningen, angående de allmänna grunder som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla föredrogs härefter och bifölls utan diskussion: Slutligen förekom det af utskottet gjorda tillstyrkandet, att den i riksbanken befintliga fastighetslånefonden, stor 7,500,000 rdr, måtte öfverföras på allmänna hypoteksbanken under vissa vilkor. För afslag härå talade doktorerna Sandberg, Björkmän och Wåhlander samt komminister Beckman, hvilka ansågo att denna fråga vore för tidigt väckt, äfvensom att en sådan förflyttning skulle åstadkomma stor orättvisa mot den mindre jordbrukaren, som då skulle få svårare att erhålla lån. Doktor Almqvist, kyrkoherden Ternström, riksarkivarien Nordström och prof. Carlson önskade bifall till förslaget, emedan det vore bankvidrigt att en sedelutgifvande bank befattade sig med fastighetslån, hvilket ock kunde synas deraf, att rikets ständer vid de sednaste riksdagarne hvarje gång förminskat denna fond med ganska betydliga belopp. Utskottets förslag bifölls med 19 röster mot 18, som yrkade afslag. De af utskottet framställda vilkoren blefvo derefter af ståndet utan diskussion antagna. Ståndet åtskildes kl. 9 e. m. : Borgareståndet. Från bondeståndet ankom en större deputation, anförd af Mengel, hvilken å ståndets vägnar uttalade den tillförsigt, att borgareståndet, då det nu till behandling skulle företaga skjutsfrågan, ville gå de önskningar och förhoppningar, bondeståndet hyste, till mötes. Sedan deputationen afträdt, började föredragningen af det betänkande, som från utskottet inkommit efter frågans förnyade behandling. 1:sta punkten, innehållande att skjutsningsbesväret för närvarande ej kan från jordbruket skiljas, godkändes efter en kort diskussion, hvarunder hrr Lallerstedt och H. Gahn förordade, att man skulle instämma med bondeståndet deri, att låta det härvid bero, hvaremot hr Thollander yrkade att ståndet skulle uttala ett bestämdt-bifall till utskottets framställning. . 2:dra punkten, innehållande att gästgifveri-, hålloch reservskjutsen icke vidare bör vara en jorden åliggande naturaprestation, utan såvälsk Idighet som rättighet för de skjutsskyldige att bestrida sådan skjutsning ,upphöra, framkallade en långvarig diskussion. Zz Hr Björck gjorde åtskilliga anmärkningar mot uppställningen af 1:sta och 2:dra pankterna, som han ej ansåg stå i fullkomligt sammanhang med hvarandra, och uttalade åtskilliga betänkligheter mot förslaget, men förordade dock antagandet af den i 2:dra punkten uttalade principen, med den förändring att uttrycket: jorden åliggande skulle utgå, enär här äfvei vore fråga om städerna. Hr Hierta ansåg, att man ei borde fråntaga de skjutsskyldige rättigheten att skjutsa, om de så önskade, men detta bestreds. af åtskilliga talare; enär denna rättighets qvarstående vore detsamma som att omintetgöra hela förslaget, då det i hufvudsaken här ej vore fråga, hvarken om de skjutsandes eller åkandes rättigheter, utan att åvägabringa ett system, hvarigenom man kunde hoppas att se skju sningsbesväret ordnädt på ett sätt, som vöre för det allmänna fördelaktigt samt i öfverensstämmelse med förbållandena i andra länder. Hr Schwan tog sig af deputationen anledning att uttala ett klandrande omdöme öfver det sätt hvarpå bondeståndet vid denna riksdag, som han påstod, mottagit hvarje förslag, som åsyftat nyttiga och nödiga reformer; ett tillmäle hvaröfver flera talare, bland acnat hrr Lallerstedt, Björck och Blauche, uttalade sitt ogillande. Hrr Lalydin förordade på det kraftigaste den så s godkännande tsni an helt och gen gång måste spänna sina häs ofta, synnerligast om han bodde afli gifvaregården, fick ligga bor a från hemmet öfver två dagar, mot ringa eller ingen ersättning, samt erinrade dessutom om den demoralisation, som detta vistande vid gästgif.aregårdarne framkallade hos det uppväxt nde slägtet. Hr Staaff förordade äfven förslaget, då ban ansåg billigt och rättvist, att detta onus lyftades från jordbruket, såsom en naturaprestation, hvilket innebure n vill en vigtig refomun. Hr Wern förklarade sig äfven godkänna principen med den af hr Björck föreslagna förändringen, i hvilket syfte äfven hrr Hammar, Rudling, Cedergren och Blanche yttrade sig. Hr Ridderstad åberopade sin förut uttalade mening, att detta ärende egentligen vore provinsielt, samt att ordnandet af denna angelägenhet bordt tillhöra kommunerna, men förordade bifall likasom hr Wahlström, hvilken redogjorde för utskottets åtgöranden i frågan, på grund af de gjorda återremisserna. Hr Ödmansson talade äfven för förslaget. Å motsatta sidan uppträdde förnämligast: br Wallenberg, som ej kunde föreställa sig, att detta onus vore så betungande, som man ville framhålla, men trodde att mycket större missnöje och en ändå svårare tunga skulle uppstå, om man fråntoge bonden hans rättighet att utgöra skjutsen som en naturaprestation samt ålade honom att i stället betala penningar. Men försöket att genomdrifva en sådan förindring åsyftade förmodligen ingenting annat än t man nå denna vär hoppades. ätt sedan så mve