Aftonbladet – 12 september 1860, sida 3

tänkas vara, så torde det dock öfverskrida rimlighetens gränser att tro, det han låtit konungar, hvilkas nåd ban åtnjuter och hvilka båda nyss gifvit honom utmärkelsetecken, den ene svälta och den andre törsta. Det är till och med löjligt att sådana historier kunna spridas och verkligen tros af en och annan. Här må blott nämnas, att den, som på egen bekostnad och icke på embetets vägnar, vid skandinaviska kyrkoftiötet i Lund under flera dagar undfägnat hundradetals danska och svenska prester och lekmän, den måtte äfven både kunna och vilja på ett anständigt sätt mottaga både Danmarks och sin egen konung. Ins. har emellertid ansett sanningen fordra detta offentliga vittnesbörd, ehuru han är förvissad, att han dermed visst icke gjort biskop Thomander någon tjenst, enär biskop Tho mander står allt för högt för att kunna nås if illviljans pilar, eller behöfva annat försvar in sin offentliga och enskilda verksamhet.