Aftonbladet – 12 september 1860, sida 3

tt Dan c) SVIKIL si0a ar gammalt Kanda I0sinnade åsigter i kyrkligt afseende. Hvad bans verksamhet som kyrkans och skolans ohef i stiftet angår, har det lyckats honom att genom ett upplyst och humant behandlingssätt ingjuta en bättre och fördragsammare anda hos en stor del af stiftets prester, och som. eforus för läroverken har han inslagit 2n ny och anmärkningsvärd b na, i det han atsett skolinspektörer bland lekmän, då dessa sjort sig kända för ovanligare insigter och nit för upplysningen, såsom grefve Wachtmeister på Johannisberg och prof. Chr. Nauman. Också dar denna humana, välvilliga och upplysta framfart från biskopens sida, i vissa fall åtminstoneunderstödd af domkapitlet; gjort, at ifven bland hans fordna motståndare ett mera försonligt sinnelag börjat spörjas. I ett afseende deremot-ser det ut som om man hade föresatt sig.att göra biskop T. till syndabock: detta är i fråga om hans ekonomiska förhållanden. Med hr Crusenstolpe: spetsen och en mängd andra skandalskribenter i släptåg, bearbetar man konseqvent opinionen derhän, att biskop Thomander skulle vara en förskräcklig blodsugare, en girigbuk, som alIdrig får nog och som skinnar sina stackars bönder o. s. v. samt dessutom af snålhbet Avarken representerar det embete, han bekläder, eller gifver mat och dryck ens åt konungar, som besöka honom. För att emellertid i helerligt folks ögon framställa saken i dess rätta lager och låta en utmärkt man, som sjelf är alltför humoristisk för att ej skratta åt alla de röfvarehiwterier, som om ho::om äro satta i omlopp ati tidningar och enskildt, vederfaras rättvisa, will ins. lemna nedanstående upplygaingar, som ban ur fullt tillförlitliga källor inhemtat. Hvad biskop T:s förhållande som löntagare angår, så är det sanning, att han uppbär i årlig lön något öfver 30.000 rdr rmt, men lervid bör märkas, att ingen biskop i Sverge har så stor och dyr representation som Lunds, och ins. har från fullt trovärdig person hört, att biskop T. depenserar 20 å 25,000 rår omå ret. Detta kan synas oerhördt, men så är det; ty det bör observeras, att biskop T. hör till dem, som icke utbasuna när ban under-. stödjer fattiga studenter, elier ger allmosor åt den mängd hjelpbehöfvande, som alltid uppsöka biskopshuset i Lund. Att han skulle pressa sina arrendebönder strider lika mycket mot hans milda och goda sinnelag som mot hans liberala ekonomiska åsigter. Han har nemligen redan inder sin professorsiid, då han tidtals bade ganska små inkomster, gjort sig känd just för bjelpsamhet och frikostighet. Orsaken till pratet om-haps stränghet att af. arrendatorerna indrifva deras utskylder torde härflyta deraf, att han är den förste biskop i stiftet som haft arrendatorer till gn löningsjord, alldenstund den förut innehafts af hofveribönder, hvilka voro fattiga och oförmögna att betala mer än högst obetydligt åt fordna. biskopar, men hvilka, förvandlade till arrendatorer, numera kommit till välmåga och med större lätthet betala en ordentlig arrendesum-) ma, än de fordom utgjorde sina hofveriprestanda. De förklara sig ock nu vara vida lyckligare än i hofveriets tid. För öfrigt äro de flesta arrendekontrakterna mellan biskopen och innehafvarne af hans löningsjord sådana söm de af förre biskopen, Reuterdahl, uppgjordes (och alla på billiga vilkor), ehuru biskop Thomander lärer varit den som fått unlerskrifva dem, enär Reuterdahl snart kalla-I. des till erkebiskopsstolen. Beträffande historierna om de bristande anordningarne å biskopens sida vid konungabesöken, så äro de likaledes fullkomligt fria fantasier, ehuru spridda och trodda äfven i Lunt, der de naturligtvis blifvit fabricerade och sedan satta i omlopp äfven genom hufvudstadspressen. Att de utgått från den pöbelaktigare och sämre delen af den lärda verlden i Lund, är allt skäl att antaga, då man känner, huru alla småsjälar der hafva särdeles svårt att smälta att biskop T. gör så föga affär af dem. Från denna källa, tillsatt if orenlighet här och der i skolan och stiftet; ir det som smutskastningen mot bi:kop Thomander har sitt ursprung. Med danske konungens besök hos biskopen hänger så tillhopa, att nämnde monark, som werterat sig vilja besöka biskopen, i anscenle till tidens knapphet före jernbantågets afgång från Lund ändrade beslut och tillkännagaf, att han icke medhann att göra der lofvade besöket. Härom : underrättade biskop Thomander -sin familj, hvilket löranledde. tt betjeningen i biskopshuset fick tillåte.se att så ut, för att bese tillställningarne i staden, hvaraf följden åter naturligtvis blef att, när konungen ånyo ändrat mening och anlände ull biskopsbuset, det dröjde en stund innan någon betjening hann ankomma. Då konungens besök emellertid endast tycks afsett att Tdekorera biskop Thomander med komimendörsstjernan och ingalunda att intaga förfriskningar, esuru sådana funnos att tillgå bade i Tbiskopshuset, i akademiska föreningens och Åhypoteksföreningens lokaler, der man likaledes gjort sig beredd på att bjuda honom, återstod intet anvat än att å sjelfva banstationen improvisera en liten bjudning på champagne, hvarmed ock konungen riktigt nog behagade hålla till godo. Om konung Carls besök hos b skopenr torde det vara tillräckligt nämna, att han vid sin ankomst till biskopshuset befann sig illa ående och derföre genast begärde och erhöll -t um, der han kunde hvila. Sean han let gjort, önskade han en smörgås, och först ofter tillåtelse af dr Lundberg serverades kyckung. Sådan är saken i ve: kligheten. Nu var let visserligen illa att danske konungen hade å kort tid pårsig, att ban ej hannintaga nåson förplägning i biskopshuset (hans svit, som tannade efter bonomy lät emellertid sig; väl smaka af hvad: det biskopliga bordet hadeatt pjuda på), samt. att: den svenske konungen var så illamående, att han måste spörja sin läkare, huruvida han finge förtära något; men 108 är det orimligt att gifva biskopen och bristande arrangemenster å hans sida skulden för dylikt. Ins.ckänner tillfälligtvis, att uppkös Jo ra p AA n Br. a