Aftonbladet – 12 september 1860, sida 2

förbund med det stora nationella partiet, hvars chef Rivera var: Han ville bilda ctt eget parti åt sig, väckte misstroende inom landet och kastade sig, förskräckt öfver sin svaghet, i armaride på Rosas, Ehuru deras fördrag hölls hemligt,; anade la.det denna allians zenom de lönliga förföljelserna mot den argentinska emigrationen; och tom ingenting var mera stridande mot landets öpinion än Rosas system, följde det general Rivera, då han år 18367 ställde sig i spetsen för en revolution mot Oribe. Oaktadt landet nästan enhälligt reste sig mot Oribe, bibehöll han sig dock till 1838. fanlemnade presidentskapet genom en inför xamrarne offentligen gjord afsägelse och begaf sig ur landet efter af kamrarne dertill erhållet tillstånd. Men då han väl kommit utom landets gränser, tvang Rosas honom att protestera mot denna afsägelse och erkände honom såsom chef för ett lands styrelse, från hvilket Rosas sjelf blifvit förjagad: Något sådant hade aldrig förr händt i Amerika. Det var detsamma som om Ludvig Filip skulle i Claremont ba utnämnt bertigen af Bordeaux till franska republikens vicekonung. Man skrattade till en början i Montevideo åt derna diktatorns excentricitet; men han förberedde sig uuvder tiden att förvandla detta löje till tårar. Den naturliga följden af detta Rösas uppförande blef ett krig mellan de båda natiönerna. Detta krig var fasansfullt. Oribe, bvilken några af Rosas legda franska tidningar benämnd? ilustre et vertueuz, var deri på samma gång general och bödel: Vi vilja låna några blodfyllda blad ur Sydamerikas historia för denna tid, på hvilka hon, så-om en klagande mor för samtiden och såsom en hämnande gudinvk för efterverlden ipregistrerat tusentals nörd. Vi skola slumpvis välja? några af Rosas officerares och agenters rapporter. Generalen don Mariano Acha, som tjenar iden mot Rosas fiendtliga armen, försvarar