Aftonbladet – 11 september 1860, sida 3

dan oduglig konstruktion?. Gernandt skell säkerligen häremot protestera ur sin graf och invända: ?Det rår icke jag för, utan kongl. riksmarskalksembetet, som håller en sådan iålig tillsyn öfver detsamma?; och sålunda börjar cirkelgången ånyo med beskyllningar och försvaranden, den ena till den andra, hvarmed kan fortgå i oändlighet, medan tornuret llt fortfarande kommer att gå på tok,såsom jittills. Äfvenledes komma nog allmänhetens örbannelser öfver tornuret och dess handhafande att fortfara; ehuru en hvar klarligenp borde kunna af dessa ursäktningar inse ati samtlige vederbörande äro oskyldiga. Det c då så mycket hårdare att vara föremål för f rbannelser, som aldrig upphöra. Lyckligtvis gifves det en utväg att koroma ur detta elände, så att sarstlige vederbörande tunna få lugn och fred och ändå fortfara ed sin befattning: kongl. riks Iksemsetet att hafva tillsyn med Riddarhölmstornst, urmakaren att sköta detsamma tornuret it gå, och aflidne Gernardt att ligga lugn i n graf. Detta enkla medel är att borttaga isarne på alla fyra urtaflorna och ham:z aren. om slår heltimmar och halftimmar, samt för öfrigt låta uret gå eller stå bäst det behagar. Skulle kongl. riksmarskalksem etet vilja vidga denna er kla åtgärd, för att ställa allt :ll rätta, skulle bland tusentals. andra äfven örfattaren af detta förslag, hvi bar sin tad i grannskapet och är olyct nog ati de höra och se orpurets ständiga oeftertligheter, stanna i den största, den innerigaste tacksamhetsförbindelse.: Stockholm den 0 Sept. 1860. t(Insändt.) I f. d. majoren Schiirer ven Waeldhelm 00 läsarne af hans i gårdagens Aftonblad på begäran införda promemeria till statsuiskottet. Följande stro! ur anförda uppsats har man ske ansett tillbörligt att utan anmärkning ita öfvergå i den tidningslösande allmänhe.ehs minne: Svenska miltären allägger ed på att: med if och bled försvara det konungsliga väldet samt rikets ständers friech rättisheter, allt i Öfverensstämmelse med rikets grundlagar, som till alla delar skola lydas och efterkom88 — — — Till följa häraf måste hvarje svensk. officer och soldat, i kändeise af en, lärt nÖjlig, svårare oemghet emellan konung och ständer, 8e sig tvungen att sätta sig till doms öfver dessa båda auktoriteter.n Härvid torde författaren och läsaren benöget ihågkomma, 1:o, att enligt det edsformulär, hvarpå slutledningen stödjes, det ålagda försvaret för konungaoch folkmakt skall ske i öfverensstämmelse med rikete grundlagar, hvilka till alla delar skola efterkommas och lydas; och i ingen grundlagsparagraf äro svenska officerare och soldater ålagda att sätta sig till doms öfver dessa båda auktoritetery — Gud Levare oss för en sådan samhällsinrättning ! — och 2:o, att det anförda edsformuläret icke ensamt gäller för armen; efter samma formulär sgvärja alla, som aflägga trohet:ed,; de må nu sara tillträdande embetsmän, studenter, eller landets sockenvis svärjande allmoge; om derföre ur detta formulär skulle kunna dragas cen slutsats, hvarpå artikelförfattaren velat. bygga en tung pligt för militären, så blir kela svenska folket, d. v. s. allmänna opinieren den, som till följd häraf måste, i händelse af en, lätt möjlig, svårare oenighet emellan konung och ständer, se sig tvungen att sätta sig till doms öfver dessa Låda auktoriteter, — och att så sker; derom kunna vi nog vara öfvertygade, äfven om viicke uti ordställningen i det allmänna trobetsedsformuläret söka berättigandet till ett dylikt svenska folkets ingripende i en sådan svårare oenighet, hvilken vi dock älska tro icke vara så lätt möjlig, som den ärade författaren tyckes föreställa sig. Också edsvuren.