Aftonbladet – 11 september 1860, sida 3

gationer till vilkor, som för låntagande delegare medfört betydlig förlast och menligt inverkat på förtroendet m. i. Om också denna stora allmänna rikshypoteksförening, som nu är i fråga, både skall kunna sjelf undvika och äfven förebygga alla menliga yttringar af de enskilda hypoteksförenivgarnes verksamhet, hvarpå man dock kan våga tvifla, så är ju ändock dess ändamål, att i den största möjliga grad utveckla lånerörelsen emot inteckning i landtegendom, och således, för. detta ändamål, i en ännu större skala än hittills skuldsätta svenska jorden hos utländningen. Det är häruti, som, efter mitt förmenande, den hufvudsakligaste be äukligneten ligger. Ty då, såsom tillbörligt är, den grundfond af 8 millioner rdr, som den erhåller i statsoöligationer, icke får användas i ånerörelsen, och de 7!, millioner rdr, som riksbanken skall släppa till, redan finnas förut utlånta i landet, så blir ju denna sednare fonden ingalunda större derföre att dess tillgångar hädanefter skola genom flera omvägar blifva tillgängliga för de lånesökande. Då den inhemska penningetillgången blifvit absorberad och kommer ännu mera att upptagas för andra ändamål, så finnes ju icke någon annan tillgång till ökade lånefonder än att fortgå på den utländska skuldsättningsbanan, som också antydes, sannolikt med änpu större fart än som varit möjligt för d2 enskilda hypoteksföreningarne. Man har förespeglat, att genom denna öfverflyttring afilånefondon från riksbanken till hypoteksbanken skulle mindre jordegare lättare få amorteringsI r n på billigare vilkor än hittills. I viss mån kar nan tvifia derpå. Nu är minsta lånerätten i riksbanken 300 rdr. Enligt 3 och 5 i afdelningen irhållas 2, af taxeringsvärdet när det uppgår till ninst 600 rdr, således 400 rår, och 500 rdr eller täften efter särskild värdering till minst 1000 rdr. Men så stadgas äfven i 4 4 såsom oundgängligt villor, att hemmanets åbyggnader skols vara brandjörsäkrade i någon af vederbörande myndighet stadistad försäkriogsanstalt; eljest erhålles icke något tighetslån på jordegendom. essutom gälla dessa föreskrifter endast för sådana ypoteksföreningar, som hädanefter bildas och äro pigliga att ingå i allmänna hypoteksbanken. Men månne nu befictliga hypoteksföreningar, äfven om de ivivilligt ingå i den allmänna hypoteksbanken, kunna örmås att medgifra något lägre minimum i utlå: ingsbeloppet än som deras reglementen innehålla ? Vidare anmärkes, att man nu vill fråntaga riksbanken. landtfastighetsfonden och öfverlemna den till bypoteksbanken, men hypoteksbanken lärer väl icke sjelf bedrifva någon utlåningsrörelse till enskilda personer, utan utlåningen skall gå genom enskilda hyoteksföreningar, som deruti blifva delaktiga. Men r det så afgjordt att de redan bildade och med af KE. M:t fastställda reglementen försedda hypseteksiöreningar skola finnas benägna att på föreskrifna silkor -deruti ingå? Och om några beqväma sig dertill, månne sådant kommer att ofördröjligen ega sum med alla? Och innan detta skett och blifvit regleradt, skulle efter den föreslagna öfverflyttnintillgång till låns erhållande utur dena fond lifva stängd för lånebehöfvande uti många landsorter. Det synes mig fördenskull vara alldeles för bittida att nu besluta, det landtfastighetsfonden skall råntagas riksbanken, förrän alla enskilda hypoteksföreningar blifvit inkorporerade i den stora riksbypoteksföreniogen. Och invånarne i de landsorter, er inga. hypoteksföreningar bildas, kunna alls icke få några amorteringslån. En vigtig omständighet bör icke förbises, att jordgare nu innehafva sina små fastighetslån mot 4 yrocents ränta och 3 procents afbetalning på hufrudstolen, hvarigenom de slutliqvideras på 21V, år. Före förra riksdagen var det blott 2 procents kapitalafbetalning, då amorteringen skedde på 28!;, år, cch dervid hade det bordt förblifva. Förändringen häraf, äfvensom fondens förmiöskning, har skett ivärt emot det riksstånds önskan, hvilkets små hemmansdelar likväl utgöra den största delen af svenska jorden. Nu föreskrifves i 13 4 en högre ränta ciler 5 proeent och dessutom , proeent i förvaltringsarfvode. På detta sätt blir den årliga räntan minst 1!, procent högre än den nu är. Af de 6 procent, som skola erläggas, minskas alltså kapitalskulden med endast ?, procent om året och kommer att vidlåda hemmanet öfver. 40 år. Och om någon låntagare vill göra någon större inbetalning en den föreskrifna, för att kunna snarare och på körtare tid blifva fri ifrån en sådan skuld, så är det icke tillåtet, utan att styrelSen pröfvar sådant vara nyttigt för bypoteksföreningen. Men deremot kan föreningen ålägga låntagaren en högre kapitalafbetalning, om den så finner för godt. Att flere af dessa vilkor icke äro billigare, utan vida mera betungande, torde väl icke kunna förnekas. Slutligen har man velat ådagalägga den stora besparingen i riksbankens förvaltningskostnad, sedan en afhändt sig hela landtegendomsbelåningen. Bärvid kan jag icke uuderiåta anmärka, att statsfastighetsbelåningen, som är vida osäkrare och brarpå banken får lida förluster, derstädes skulle bibehållas, och att; om några få tjenstemän kunna umbäras, dessa dock måste ätnjuta sina Ilöper på indragningsstat. Och huru det förhåller sg med denna besparing, är icke svårt att inse. Den drygare lånekostnaden af 1!; procent utgör för landtegendomslånefondens 7:y, millioner rår ej mindre än 93,750 rdr om året. Det blir sålvdes enskilda låntagare, sorh få betala det förvaltringsarfrode, som hittills utgått af bankovinsten, och om den bestämda förvaltningsprocenten icke blir tillräcklig, kunna de, enligt 13 4, åläggas att ytterligare tillskjuta hvad som brister. Då, såsom både komiten och utskottet förklara, öfverflyttningen af fastighetsfonden ingalunda är nå got nödvändigt vilkor för bildande af en hypoteksbank för hela riket, utan förvaltningen af denna fond tvärtom är ett onus, som denne sednare skulle itaga sig, och enär många mindre jordegare, om öfverflyttningen nu beslutades, icke skulle kunna erbålla några smärre fastighetslån förr än både den stera rikshypoteksföreningen kommit till stånd och jemte de enskilda nuvarande bypoteksföreningarne it införlifvade uti dens mm, så vågar jag vördmt underställa rikets ständers pröfning att förslaget uti bilsgan litt. A, om Jandtfastighetslånefondens ötverflyttning från -riksbanken, icke för närvarande må till någon åtgärd föravleda; Hvad mina betänkligheter i öfrigt angår, så äro de ingalunda framställda i någon förmäten afsigt att vilja yrka förändring uti det bufvudsakliga förlaget, utan de härleda sig endast från en upprikg önskan att blifva vederlagd och öfvertygad om den sannskyldiga nyttan för lard och rike, som skall Astadkommas genom en ytterlig och snart sagdt obegränsad utvidgning af en lånerörelse, som är) grumdåd på upplåning af utländska kapitaler. Om Riddarbolmstornurot. Till kongl-riksmarskalkserobetet! Att dagligen, år ut och år in, blifva öfver