Aftonbladet – 10 september 1860, sida 3

många andra herrligheter, kommit Ull oss iräp .I Tyskland. Man kan iakttaga hurusom nationerna, i samma mån de hafva mindre benägenhet för snygghet, röka mera. Tysken rökar mest, engelsmannen minst. Också är eogelska nationen den snyggaste. Det är några år sedan jag var i detta land, men då kunde man icke der röka öfverallt och under alla omständigheter. En gentlemar kunde icke visa sig på offentliga ställen med cigarren i mun, och inom hus rökte man endast i särskilta, dertill anvisade rum. Damers närvaro uteslöt all tanke på tobaks: rökning. Jag tror icke förhållandet ännu är annorlunda i England. I fordna tider var äfven hos oss tobaks rökande snyggare; man rökte då ur pipur med längre skaft; men dessa har man mer och mer afkortat. Man kom derföre snart till snuggan oci derefter till cigarren. Man skall otvifvelaktigt slute med att stoppa cigarren hel i munnen, man skal) sluta med att — tugga. Då man i så många andra länder funnit tobaker vara ett lämpligt surrogat för. särskild beskattning. då frågar jag, om det skulle vara så orimligt som man här : påstått, att jemväl i vårt land på lägga tobaken en särskild beskattning. Saken förtjevar i verkligheten stt närmare undersökas. Man talar ideligen om olämplighet af öfverflödsskatter. Men tobaken är icke längre någon öfverflödsvara. utan en vara som nyttjas i öfverflöd och icke vidare kan umbäras. Jåg vill lika litet som motståndarne till detta förslag ingå på någon öfverflödsbeskatt niog, och det är iogalunda ur denna synpunkt jag understödde detsamma. Frågan. är helt enkelt. huruvida icke tobak företrädesvis lämpar sig för er särskild, högre beskattning. I andra länder har man genom tobaken till staten indragit betydliga skatte belopp. Den är ett regale i Frankrike, Österrike och Italien. I sjelfva England är tobaken pålagd en mycket hög beskattning. I Tyskland, der mar rökat så pass, att tobaksröken inverkat på hela nationens skaplyone, hafva under sednare tiden fler faldiga förslag varit å bane att införa en hög beskattning på tobaken. Det har hittills icke skett. emedan hvarje regering icke kan för sitt land införa en dylik beskattning, utan beslutet derom måste utgå från tyska tullföreningen. Jag hade hoppats, att ur ett bekant arbete nu kunna meddela herrarne några närmare upplysningar på hvad ståndpunkt denna fråga nu befinner sig i Tyskland, der den går sin lösning till mötes, men det har varit mig omöjligt att förskaffa mig detta arbete. Jag måste derföre nöja mig med att hänvisa dem, som önska att i detta hänseende erhålla närmare underrättelser, till Deutsche Viertel-Jahrschrift. Man fördömer ohjelpligen all konsumtionsskatt, men vi hafva, på sätten talgre nyss erinrat; en sådan skatt på bränvin, och jag tror, att man har allt skäl att dermed vara beläten. Men samma orsak, som föranledt den höga beskattningen å bränvinet, talar för en hög skatt äfven å tobaken. Mellan den skatt, som i fordna tider lades på öfverflödsvaror, och den nu föreslagna bevillhingen på cigarrer förefinnes en stor skilnad. Då lade man vanligen skatt på hvad som tjenar till att för menniskan göra lifvet angenämt. Nu bemödar man sig att lägga skatt på hvad som gör lifvet obehagligt. Må de högre klasserna skatta för ci garrökningen, medan de lägre skatta för bränvinssupandet. Det ena har lika mycket skäl för sig som det andra; Liksom bränvinet har tobaken stora synder att försona och icke minst den att hafva förpestat allt sällskapslif och drifvit qvinnorna ur mänoernas krets. Det kan icke nekas, att en inpyrd tobaksrökare är det obehagligaste sällskap hvarför en icke rökande kan råka ut: Här äro emot förslaget framställda åtskilliga andra invändningar, hvilka jag anhåller att få till besvarande upptaga. Man säger, att det skulle vara omöjligt att tillämpa en lag sådan som den af utskottet föreslagna. Möjligheten deraf är praktiskt visad i ett annat land. Jag håller i min hand ett xonvolut, försedt med en bevillningsstämpel, och hvaruti legat 25 cigarrer. Man invänder förmodligen, att det är från Ryssland, och ber Gud bevara oss från att hemta något från detta land; men det har icke varit utan att man på sednare tider kunnat hemta goda föredömen från Ryssland. Saken är mycket enkel och praktisk utförd på andra ställen, således måste den äfven här vara utförbar. Om man kände den fiskalisation, som är förenad med tobaksregalet i Frankrike, skulle man icke vid behandlingen af föreliggande förslag tala om fiskalisation. Regeringen bestämmer der först i hvilka departementer tobaksodling får ega rum och uppgör sedermera kontrakter om tobaksodling med vissa egendomsegare. Konttollerna vid tobaksodlingen äro så mångfaldiga, att dertill behöfves en här af tjenstemän; dessa räkna plantorna då de sättas ut; de räkna dem då de gallras, och de räkna dem när de skäras. Man kan nästan säga, att vid hvarje växande tobaksplanta står en tjensteman, för att bevaka den. Detta kan man kalla fiskalisation ; men hvilken fiskalisation är här å bane? Man säger, att de föreslagna stadgandena kunna kringgås. Detta må vara sannt, ty bedrägerier kunna alltid ega rum. Då man öfverlade: om den nya bränvinslagstifningen, påstod man, att lönbrännerier skulle uppstå i hvarje knut, men erfarenheten har visat, att svenska nationen icke utgöres af sådana bedragare som man förespeglade. Samma förbållande skulle utan tvifvel komma att inträffa, om nu framlagda förslag till bevillning å cigarrer blefve lag. Man har roat sig med den invändningen, att den föreslagna beskattningen å cigarrer skulle kunna kringgås, på det sätt, att man kunde röka alnslånga cigarrer. Jag kratulerar den, som skulle visa sig ute med sådana cigarrer. Man gör sig icke löjlig för det priset. Man har velat finna en bristande följdriktighet deri, att snus icke blifvit beskattadt. Det är dock en väsendtlig skilnad mellan snus och tobak. Jag vill icke tala om att det hargifvits tider, då det hörde till elegansen att fingra en snusdosa mellan manchettförsedda händer. I medicinskt hänseende kan snus stundom utöfrva ett fördelaktigt inflytande; men aldrig har jag hört, att någon läkare ordinerat cigarrrökning. Motsatsen har dock ofta inträffat. Det lärer icke vara så sällan; som läkare förbjuda cigarrrökning. Under öfverläggningen på riddarhuset förklarade en af bufvudstadens läkare, att cigarr-rök ning är under vissa omständigheter för helsan skadlig, och-han är icke den ende läkare, som påståt: detta... För öfrigt begagnas snus mera af de fattiga än de bättre lottade klasserna, och man bör vara villfreds, då den föreslagna beskattningen å cigarrer icke skulle komma att så hårdt drabba de förra som de sednare. Visserligen skulle det vara riktigare att beskattå all tobak och således äfven karduser; nien det kan hafva sina skäl att nu stanna vid cigarrerna. Det händer ofta i lagstiftningsväg, att man icke genast kan taga ut steget. Må man lemna till en annan riksdag att göra detta, sedan man erfarit verkan af den föreslagna skatten på cigarrer. Säkert ir, att denna skatt är ganska enkel att införa. Man har vid denna riksdag vidtagit åtskilliga lagstiftningsåtgärder till förmån för qvinnan. Borgareståndet bar isynnerhet visat ett stort intresse för qvinvans emanciperande ur det al!tför stora beroende af mannen, hvari hon så länge befonnit sig. Månde det icke kunde vara skäl att rikets ständer, gercn. en lagstiftningsåtgärd, förrådde en smula galanter: för qvinnan. Hon, lider värst af tobaksrökningen, och en lag, som afsåge att inskränka öfverdrifterna deraf; skulle.följakuigeninnebära7 em byllning åt benne. Om hon icke, mer än som sker, beklagar sig öfver cigarr-rökningeh, är detta en följd af den undergifvenhet, som den svenska qvinnan visaräfven för mannens olater. Kunde cigarrökningen minskas, vore det belt säkert kärkommet för qvinnan: I följd af hvad -jag nu yttrat och då i de flesta länder man ansett tobaken såsom ett åndamåsenligt surrogat för beskattning, samt det ifrågavarande laget alldeles icke är så orimligt, som det här