Aftonbladet – 10 september 1860, sida 2

enhetsidn går framåt. Fastän statsrätten ej mycket upptagit kongressen och der egentligen politiken ännu mindre förekommit under öfverläggningarne, är dock den goda viljan att åstadkomma större enhet i de särskilda staternas lagskipning ganska anmärkningsvärd. Oaktadt mellersta Tysklands stater i öfrigt söka isolera sig från de begge stormakterna, ha de ej vågat sätta sig öppet emot den legislativa enhetsrörelsen, u:an likt den napoIconska regimen i Frankrike, som alltid. gör sig till herre öfverde nationella rörelserna genom att taga del i dem, ha ministrarne i staterna af andra rangew sökt förtaga det intryck den juridiska ko.gressen skulle kunna göra, genom att sjelfva gå in uti den. Men likasom skrymteriet är en hyllningsgärd åt dygden, så är de separatistiska staternas hastiga omvändelse till sträfvandena Hos en förening; hvilken åtminstone medelbarligen samverkar med tyska nationalföreningens ett nytt bevis på framåtgåendet af de ideer nämnde förening är en organ för. Hur mycket nationalföreningens läror vunvit anklang synes ännu mera direkt af det stora antal abonnenter, som dess i Heidelberg af Rochau utgifna veckoblad vunnit. under sitt första qvartal. Antalet har bastigt uppgått till 4000. I samma mån ökas med hvarje: dag antalet af personer, som sluta sig till rörelsen i alla delar af Tyskland. Sådana anslutningar äro ofta åtföljda af betydliga penningebidrag. Polisen har i flera stater försökt hindra deltagandet, men detta har ej lyckats. I Stuttgart har unaer Augusti månad varit samlad en konferens af högre polis embetsmän från en stor mängd tyska stater. Sådana konferenser hållas hvart år, än i dem ena och än i den andra staden. Under reaktionsåren öfverlade och beslutade polisstyrelserna vid dem om gemensamma polisåtgärder. Preussen bade satt sig emot den sednaste konferensen såsom onödig, och när det icke hade . iyckats hindra den, tog det del-i den för att medelst sitt inflytande hindra alltför reaktionära beslut. Flera deltagare i konferensen: föreslogo åtgärder till undertryckande af nationalföreningen, hvilken de framställde såsonn farlig för den allmänna ordningen. Preussen satte sig emot dem; åberopande att föreningen ännu icke hade gjort någoting som vore stridande mot de bestående lagarne. Det vore rätta tiden att verksamt bekämpa föreningen först om den toge sig före att störa den all--männa ordningen genom. revolutionära åtgärder. Majoriteten inom konferensen delade denna åsigt; det blef blott öfverenskommet:. att om föreningen sammankallade något tysk preliminärparlament, likt 1848 års förparlament, så skulle detta blifva räknadt bland de revolutionära åtgärder, som, enligt allas åsigt; berättigade att genast upplösa föreningen och hindra deltagande deri. Det är att märka att nationalföreningen alldeles icke tänker på dylika företag. Den skall hålla sitt nästa sammanträde i Koburg; Jen 3 Sept. Detta skall blifva ganska intres-sant, ty till föreningens verkställande komite: har inkommit ett ganska stort antal petitioner med begäran att sillskapet må i sitt program upptaga den är 1849 upprättade konstitutioför tyska riket. Handtverkaremötet, som äfven är samladt i Berlin sedan den 28 Aug., är en intrig af det feodala partiet. Som detta parti sett sitt inflytande på högre ort aftaga sedan flera ir, har det försökt att vinna för sig handtverkareoch arbetareföreningarre genom att smickra deras små passioner och uppegga dem mot: näringsfriheten. Åtskilliga föreningar ha nappat på denna feodala krok. I sin blindhet: inbillade de sig att konkurrensen skulle upphöra och deras välstånd ökas, om den sedan åtskilliga år bestående näringsfriheten i Preussen blefve afskaffad och de gamla skråen åter: införda. Handtverkaremötet i Berlin — deri gesällerna ej fått deltaga — var en spegelbild af den inskränkthet i tankar och känslor, som: utmärker feodalpartiet. -Dessa göra mycket väsen af mötet och dess reaktionära beslut, men folket, som icke är der representeradt, låter mästarne hållas och är likgiltigt för deras ofruktbara diskussioner. På sednaste tiden ha förekommit åtskilliga våldsamma uppträden mellan civile och soldater. De frisinnade tidningarne påstå att armen — alltför mycket gynnad sedan prinsenregenten kom till styret — sträfvar efter ett skadligt inflytande, och vi i stället för det fordna polisväldet lida olägenheterna af ett militärvälde. För att hämma dessa olägenheters öfverhandtagande fordrar det liberala partiet att de särskilda domstolarne för krigsT makton skola upphöra och att soldaterna ej må få bära vapen utom tjensten. -—WRI