nom undergå under denna tid, skulden, ej för hans grymbet helt och hållet, men för densammas förökande. Följden blef, att då han afsade sig makten och nedsteg utför .palatsets trappa med själen uppfylld af hat, bjer:at genomdränkt af galla och inseende att hädanefter ingen försoning mellan staden och honom vore möjlig, sökte han åter upp sina trogna gauchos, sina estancias, hvilkas berrskare, dessa slätter, hvilkas konung han var, men likväl med föresats att en vacker dag återkomma till Buenos Ayres såsom diktator, likasom Sylla, bvilken ban ej kände till, om hvilken han sannolikt aldrig hört talas, återkom till Rom med svärdet i ena banden och brandfacklan i den andra. Se här hvad han gjorde för att nå detta mål. Han begärde af regeringen något befäl i den armå, som tågade mot de vilda indianerna. Regeringen, som fruktade honom, trodde sig aflägsna honom, då bon beviljade honom denna ynnest. Hon. lemnade honom alla trupper hon kunde umbära, förglömmande att hon derigenom försvagade sig och gaf Rosas styrka. Rosas, väl kommen i spetsen för armdån, uppväckte en revoiution i Buenos Ayres, löt kalla sig till makten, mottog densamma endast med de vilkor han fann för godt att föreskrifva, ty han innebade landets väpnade styrka, återinträdde i Buenos Ayres med den mest absoluta ditatur, som man någonsin sett, d. v. s. med toda la suma del poder publico (med hela omfånget af den allmänna makten). Den guvernör hyars fall han förorsakade, eller, rättare, som ban störtade, var general Juan Ramon Baleace, en af de män, som uträttat mest under befrielsekriget, en af cheferna för federationspartiet, hvars stöd Rosas förkunnade sig vara. Baleace var en ädel man. Hans tro på fäderneslandet var en religion.