gens bjelpkällor försvagade, började revolutionerna ånyo. Såsom vi nämnt, voro såväli Buenos Ayres som i Montevideo landsbygden och staden sällan af samma mening, emedan de ej hade samma intressen. Buenos Ayres gjorde revolution. Genast reste sig landtbefolkningen i massa, begaf sig till Buenos Ayres, inkräktade staden och gjorde sin chef till chef för regetingen, Denne chef var Rosas. . Vi sluta här den parentes, som börjades några sidor förut. År 1830 blef således Rosas vald till guvernör genom landtbefolkningens inflytande och trots oppositionen af staden, som han finner till bälften civiliserad genom Rivalavias förvaltning. Nu försöker Rosas, ban, gauchon från pampas, att försona sig med civilisationen. Han tyckes glömma de vilda seder han hittills antagit: ormen vill byta om skinn. Men staden vägrar att gå honom till mötes, civilisationen stöter från sig öfverlöparen, som gått öfver till barbariets läger. Visar sig Rosas klädd i generalsuniform, fråga männen af svördet hvarandra på hvilket slagfält ban förvärfvat sina epåletter; talar han på ett sammanträde, frågar skalden, konstvännen uti hvilken estancia Rosas inbemtat en dylik stil; visar han sig i en tertullia, peka qvinnorna fingren åt honom och utropa: Se på den förklädde gauchonls Och allt detta, hvaraf han anfalles från sidan och bakifrån, möter honom äfven framifrån genom det stickande bettet af det anonyma ep grammet, för hvilket portenos äro så ryktbara, Hans tre regeringsår förfiöto under denna för hans högmod dödliga fejd, och måbända bär den moraliska tortyr, som man lät ho