Aftonbladet – 6 september 1860, sida 2

Denna tid ligger icke så långt bakom oss, men den synes dock vara förliden. Man har börjat få ögonen öppnade för den sanningen, att Disseldorf icke är någon oeftergiflig länk uti en målareg utbildning samt ännu mindre den enda vägen som förer till målet; Om man gör sig besvär att efterforska : orsaken bvarföre nordboer först allmänligen började gå till Disseldorf, skall man sannolikt finna, att de icke lockades dit genom undervisningen vid sjelfva akademien, som de alldeles icke kände till, utan snarare för att draga nytta utaf ett par äldrelandsmäns handledning, som genom sin talang, helt och hållet oberoende af däösseldorferskolan, redan hunnit göra sig kända i norden. Dejnordboer, som allraförst slogo sig ned i Disseldorf; bade redan hunnit en viss fel af utbildning eller åtminstone kommit ångtöfver konstens rudimenta,, innan de blefvo diisseldorfare. De af våra landsmän, det vill säga af svenskar, norrmän och finnar, som sedermera skapat sig ett konstnärsnamn och som man nämnt såsom disseldorfare, hafva också både förut egt en tillräcklig fast underbygnad och sedan genom resor iandra länder samt studier Jå andra platser, synnerligen i Paris, i betydlig grad frigjort sig från den disseldorfska skråmessigheten. Detta är en omständighet, som länder nordboerna till heder; men usrat Disseldorf icke eger ringaste förtjenst. Det händer visserligen att den och den förtjenstfulla taflan är målad i Dässeldorf, och man-är då genast färdig att tilltro denna plats en förvånande kraftig inverkan, men man tager icke i betraktande att konstnären kanske mera arbetat under inflytelsen från sina resor eller under intryck af hvad han lärt på en annan plats än iDisseldorf, der man får se så litet af verkligt värde. Den, som utan tillräcklig underbygnad från annat håll öfverlemnar sig: åt .den -undervisning, som meddelas på diässeldorferakademien, eller som följer de äkta disseldorfarnes anvisning att icke se andra konstverk än dem, som frambragts i Dässeldorf, kan sannerligen icke hinna den utbildning, som flera af de nordiska konstnärerna tppnätt. Hvad återstår alltså för sjelfva Disseldorf såsom konstplats? Denna fråga är icke synnerligt: svår: att besvara, deremot lärer en annan vara litet kinkigare att bemöta, den nemligen: hvad är orsaken att våra nordiska -konstnärer i så stort antal ännu i dag dröja qvar i Disseldorf? Innan vi försöka att finna ett svar till äfven denna fråga och i sammanhang dermed påHe några för Disseldorf egendomliga förållanden, som vi icke ännu tagit i betraktande, vilja vi göra ett besök hos de skandinaviska konstnärerna på deras atelierer, för att se med hvilka. arbeten de: nu för tiden, det vill säga i April innevarande år, sysselsätta sig. Vi gå först åt den trakt, som kallas am Kloster, men det är vicke någon klosterbroder vi ämna uppsöka; Vårt besök gäller den såväl i norden, som i utlandet mest bekante af alla de nordiska konstnärer, som vistats i Disseldorf, det vill säga Adolf Tidemand. Hans namn och hans verk äro allt för väl kända, att vi skulle behöfva här uppräkna några påminnelser om dem. Tidemands konstnärsverksamhet kan visserligen också underkastas en icke alltid så fördelaktig kritik, hvilken återfaller i betydlig mån på hans långa vistande i Disseldorf, men här är icke stället att ens försöka sig på en sådan. Den skulle föra allt för långt från ämnet för denna lilla skizz, som endast upptecknar några minnen från besök i Disseldorf. 3 Tidemand är dock onekligen en stor konstnär, och att döma efter hans sednaste arbeten har hans teknik uppnått ännu större fullkomlighet än den förut egde. Han var på våren sysselsatt med. en genretafla, som nu sannoTlikt är fullbordad. Ämnet är, såsom vanligt i Tidemands framställningar, en scen ur det norska bondelifvet. Det är en ?Brud i Staburet? på bröllopsdagen, då hon: pyntas till den högtidliga akten. Det är samma kraftiga färg, samma mästerliga penselföring, som alltid utmärkt Tidemands arbeten, samt utan a af falskt effektsökeri, men det är ännu I något mera i denna tafla, som gör att den Å framstår i.en märkvärdig klarhet och på åskåI daren verkar ett högst behagligt intryck. Ibland de konstnärer, som tagit Tidemand till förebild, har. Bengt Nordenberg gällt för den mest begåfvade. Han har, såsom i Sverge väl bekant är, också valt scener ur bondstugorna och från de händelser, som tima i allmogens lif, och såsom svensk tagit bilderna från sitt eget fädernesland. Men Nordenberg bar icke studerat endast under Tidemands led: ning. Han har också tagit undervisning hos Couture i Paris och har äfven rest i Italien och södra Tyskland. Se här en ny tafla af denne konstnär. . Scenen. är i en landtkyrka. På orgelläktaren är orgelnisten i full tjensteutöfning, under det en bonde trampar bälgen och sjunger på samma gång ur sin psalmbok. Vid orgelnistenssida stå ett par nyfikna barn, Till höger andäktiga bönder: Bakgrunden bildas. af koret med altaret i solbelysning. Bengt Nordenberg-har fått mycket beröm för denna tafla; men han har otvifvelsktigt förut målat bättre bilder än denna. Vistandet hos Couture: synes just icke hafva inverkat så fördelaktigt på. Nordenberg, som på: åtskilliga andra nordiska konstnärer. Han tyckes antingen hafva studerat Couture endast till hälf. ten eller ock missförstått denne kraftfulle fran