Aftonbladet – 6 september 1860, sida 2

kratiska, dem litterära, den skarpsynta mrs Bench! , Det var för mycket för en qvinna att uthärda. Den goda mrs Beamer tilläts att aflägsna sig nästan utan ett ord till afsked från sin göstfria värdinna. Gästerna höllo sig likaledes kallt på afstånd. Domaren visade sig vara den bäst uppfostrade af hela sällskapet, ty han följde henne tillbaka till hotellet och underhöll under vägen den mest intressanta konversation om hvalfiskfångst; och alltid sedermera förklarade han, att om fruntimret också ioke var miss Bremer, så var hon ändå en god och känslofull qvinna af första rangen. Men ve öfver hans hustrus kullstörtade äregiriga rv Aldrig skall hon kunna glömma denna olyckliga contretemps. Mrs Wood hade veckan derpå en bjudning, hvartill mrs Bench skickade återbud och der man talade öfver händelsen; hvarvid äfven Byron Olmstead fick sin beskärda del af den allmänna smöleken att vara en så dålig manuskriptläsare, 4 Men det måste ha varit en förskräcklig stil, tror jag, sade miss Ellen Lord, som tog sin frånvarande väns parti. Jag såg Hiram, då han dagen derpå reste förbi, och han såg ut att icke kunna stafva sitt eget namn. Hon var då inte döf, när allt kommer omkring. Inte underligt, att hon icke förstod franskap, sade miss Anna. Eller tyskav, inföll mr Gibson. Såg ni mrs Benchs poöm i sista numret af Tidning för hemmet ? frågade miss Wood. Det kallas krossade förhoppningar. Hon kommer visst aldrig att glömma den lexan hon fick dem aftonem, Den gjorde henne godt. Och så var det äfven, käre läsare; och en god lexa för alla, som med oförskämd My