Aftonbladet – 5 september 1860, sida 3

förneka, och jag får här nedan tillfälle visa att smicker för nordboer icke ingår uti före målet för denna lilla skizz, som tecknar endast efter verkligheten. Svenskar, norrmän och finnar gå visserligen, enfaldigt nog, till Diässeldorf, för att taga undervisning, men oberäknadt att många redan vid ditkomsten äro färdiga att undervisa den tyska målaren, som gått igenom disseldorferakademien, så innehar blott och bart det , friska och sanna färgsinne, som nordboen nästan utan undantag förer med sig, medelbart på den tyske konstnären, förutsatt naturligtvis att enne sednare anser förenligt med sin vär. dighet att taga kännedom om fremlingens arbeten. . Detta har numera funnit ett oförbehållsamt erkännande af fördomsfria tyskar. Jag anser mig derföre icke yttra någon paradox, då jag påstår, att den lilla hop af nordboer, som vistats och vistas i Dusseldorf, varit af väsendtligt större nytta för diisseldorferskolan, än denna kunnat vara för de nordiska gästerna. Och kommer jag så ändtligen till det kapitel, som skulle utgöra egentliga föremålet för denna lilla skizz, till de nordiska konstnärerna i Däösseldorf, hvilka i allmänhet icke kunna inpassas uti någon af de kategorier dusseldorfermålare, som här ofvan påpekats. (Forts.)