Aftonbladet – 1 september 1860, sida 3

Några ord till polisen i Stockholm. Till Redaktionen af Aftonbladet. Från denna myndighet utgick för några dagar sedan en uppmaning till hufvudstadens befolkning att oombedd meddela allt, äfven den allra minsta omständighet, som i något hänseende kunde bidraga till upptäckten af enickare Rundströms mördare. manen Det är: verkligen bedröfligt att en;sådan uppmaning skall behöfva utfärdas, och att Stockholms invånare ej dessförutan visa sig mera intresserade af det hemska brottets uppdazxande samt af den för samhället vådlige individens befordrande till laga straff. Men hvems är felet? Hvilken kan orsaken vara till denna likgiltighet för det gemensamma bästa? Vi tro att den till en stor del ligger. hos . polisen sjelf, hvilken esomoftast gör sig skyldig till ett ohöfligt och godtyckligt, ja icke sällan rått oeh brutalt bemötande mot personer, som äro olyckliga nog att-på ett celler annat sätt, äfven af den mest oskyldiga anledning, komma i något slags beröring med : ensamma, och detta isynnerhet om dessa personer höra till de mindre bemedlade folkklasserna. Huru kan man begära, att dessa frivilligt skola exponera sig för nådig herr polismästarens så frikostigt utdelade snäsor, om de, till öljd af bristande vana att regelrätt uttrycka g, ej så noga kunna väga och lägga sina d, om deras minne -emellanåt sviker dem i seende på händelser, som timat för flera veckor sedan, till följd hvaraf uppgifterna blifva sväfvande; om-de af ifver att få saken utredd någon gång falla en annan i talet m. ms. d. 5 : Härtill kommer äfven den ofta ganska känbara tidsförlust, som uppstår genom det obesfliga höngandet i polisens, af mer än ett äf obehagliga väntningsrum. Ibland upp,pas den väntande personen, fastän kallad till början af sessionen, ej förrän mot slutet af ensamma; ibland sker det icke alls, utan han får, efter att förgäfves hafva: förpillt sin dag, återkomma en annan gång, Jå samma sak kan förnyas. Sådan herren är sådan är äfven tjenaren. samma ohöflighet, som tyvärr gör sig gälinde hos cheferna, återfinnes naturligtvis ofta hos de underordnade, och det skall sanerligen vara Stockholms tålmodiga, loja be;Jkning, som fördrager polismaktens retsamia öfvergrepp utan att retas till att sjelf rgå .sig. Men man underkastar sig hellre ubalterners grofheter än man utsätter sig ör ytterligare obehag vid klagan hos förmän, anhända utan att det oaktadt få upprättelse. Om polismaktens handtlangare i allmänhet ved mera aktning behandlade öfriga medorgare, äfven om dessa bure kläder af gröfre yg, samt sorgfälligt pndveke allt, som kunde viva utseende, af godtyckligt trakasseri; så ulle deras verksamhet förmodligen blifva i :mma grad mera vinstbringande för det all. änna, som den underlättades för dem sjelfva, ch de skulle då ej behöfva utfärda sådana ;ppmaningar, hvarigenom de på ett lika ömkst som löjligt sätt uppenbara sin egen oförsåga, då det verkligen gäller. Vän af ordning och skick, men derföre ej af obehöfligt Polistyranni.