Aftonbladet – 31 augusti 1860, sida 2

ant patier få icke gå derhän, att de göra en blind. Om han har skäl att gifva akt på och söka närmare lära länna någon främmande, så är det väl den, som man fruktar. Dess yttre och inre väsen, dess starka och svaga sidor, dess lif och förehafvanden borde man verkligen allvarsamt studera, för att kunna på det rätta sättetstärka sig och vara på sin vakt, i stället för att, likt strutsen, sticka hufvudet i busken eller endast smeka sin egen fåfänga genom oupphörligt upprepade poetiska utmaningar och rhetoriska bravader, som förklinga ohördt för den öfriga verlden, men ha det onda med sig, att de, liksom fras och febuseri i allmänhet, vända sinnet bort från. det verkliga, från det som i sak kan och bör göras. Äfven till Finland reser sällan någon svensk, så vida han icke dertill föranledes af enskildta slägtskapseller affärsförhållanden; okloka prohibitivåtgärder från svenska statsmakternas sida ha i väsentlig mån bidragit till att upphäfva det kommersiella och sociala samt äfven i viss mån det litterära sambandet, sedan det politiska blifvit slitet... .. Ogräs växer, lätt på. der väg, som ingen trampar, och då-man alltför lätt far vilse, när man: efter enstaka :ndivider, som man händelsevis påträffar, och efter deras, icke sällån oegentliga och oriktigt förstådda yttranden bedömer. ställning, stämaing och allmänna: förhållanden hos ett folk: så ha ieke sällan ömsesidiga missförstånd ins träffat, som icke skulle kunnat ega rum, om beröringen varit något lifligare. De lättade kommunikationerna borde, isynnerhet om några förenklingar skedde i de mycket krångliga och hvarjenanda prejeri möjliggörande passföreskrifterna, föranleda mången svensk att göra en liten tur öfver till Finland. Anträder man med ångfartyg från Stockholm tidigt på morgonen sin färd från Stockholm, så passerar man redan på förmiddagen Ålands-haf och färdas på eftermiddagen genom den af otaliga öar, holmar och skär bestående åländska och åbolänska arekipelagen. Man anländer vanligen omkring kl. 6 på aftonen till Åbo; oeh då fartyget derifrån först afgår på natten, har man någral timmar på sig, för att i förbifarten kunna bese denna stad. Det är underliga känslor, som röra sig hos en svensk man, då han öfver den lilla vackra Runsalafjärden nalkas Finlands gamla hufvudstad och ser det gamla Abohus resa sina murar vid Auraåns utlopp. En mängd afhistoriska erinringar, äldre och nyare, korsa hvarandra i hans sinne, under det medpassagerarne börja som ifrigast orda på allehanda språk om reskoffertar, hoteller för resande m. m,. Det var detta Abo slott, der Johan III såsom hertig af Finland höll sitt lysande bof. Här förskansade han sig, då:han gjorde det uppror mot sin broder, hvilket slutade dermed, att han blef besegrad, tillfångatagen och omsider benådad. Här utsåg han sedermera för någon tid: ett fängelse åt samme sin broder, och man visar ännu här, liksom på Gripsbolm, Erik XIV:s fängelsehåla och anmärker huru den mellersta golfplankan är urholkad af den olycklige konungens steg. Det var detta slott, som Claes Flemmings enka, Ebba Stenbock, länge och med stort hjeltemod försvarade mot Carl IX. Ett stycke i nordvest utskjuter från fasta landet Lemos udde, der Vegesack sommaren 1808 landsteg med 2000 man svenska :trupper samt med dessa och några hundra finska frivilliga mot den ryska öfvermakten levererade en drabbning, som blifvit förherrligad ) af Runebergs sång om den blodiga dagen på Lemos strand?. På Runsalafjärden, ett) stycke utanför Auras mynning, var det som ett par engelska ångfartyg år 1854 hade en fäktning mot en afdelning finska kanocbåtar, som understödda af landbatterier, försänkningar och pålverksstängsel, försvarade inloppet. J Under det man sakta glider upp för Auraån — som delar det ödet med. Tibern oeh åtskilliga andra berömda floder, att dess vat-1I ten har en temligen prosaisk smutsfärg — vakna andra, mera fredliga minnen. Den åldriga domkyrkan, som majestätiskt höjer sig öfver husmassorna, erinrar derom, att Åbo utgör den väl valda utgångspunkten för kristendom: och svensk kultur i Finland, bo är St. Henriks, den ädle Peder Brahes, Calonii och Porthans stad. Det var på dessa stränder som Chorzus, Kellgren, Franzen, och Runeberg först slogo sina lyror. a Förläggandet af landets styrelseverk till Helsingfors, och den olyckliga brand; som 1827 ödelade en stor del, af staden och föranledde ifyen universitetets flyttning till Helsingfors. ha betydligt förändrat stadens ställning och betydelse. Emellertid har dock Åbo, återuppsiåndet ur askan, förmått åter höja sig till Finlands första handelsstad. Och ehuru det sednaste kriget tillskyndade denna stads handel och rörelse ofantliga förluster och mångraldigt afbräck, vittnar dock den verksamhet. som råder på stadens varf, och de tecken rill liflig sjötrafik, som man ser vid Auras nynning och stränder, att genom hvarjebanda välbetänkta åtgärder från administrationens sida handeln och den industriella verksamheren här åter börjat komma till verkligt lif och stadga. Det första, som erinrar en om att åtskilliga aya förhållanden här inträdt, är anblicken af le svartoch hvitspräckliga skyllerkurarne vid Åbo slott och de gråa gestalter, som posta der. Dernäst fäster man sig vid de åkare, som man ser hålla med sina små droskor vid ångfartygens landningsplats. De kallas med ryskt namn iswostschikar, och bära en ifrån Ryssland lånad kostym: lång, nästan fotsid saftan, san manhållen af ett skärp kring lifvet, samt en låg bredkullig hatt på bufvudet. I De äro dock finnar och kunna, liksom i allmänhet den lägre befolkningen i Åbo, icke tala annat än finska. Den iswostschik jag begagnade för åtskilliga turer i och omkring staden förstod icke svenska och gjorde sig mycket omak att rådbråka det granna, men svåra namnet Lundqvist, som han hade tagit sig. å ; Från observatoriiberget, som ligger midt i staden, hår man en fullständig öfversigt öfa om mv RR (VV BB MD PA MIO AH OM ÄH —2 DM (fQ mm NN ee ok LR ÅR a FR