Aftonbladet – 31 augusti 1860, sida 1

STOCKHOLM den 31 Ag. Den oerhörda framgång, som ända hittills följt Garibaldis företag, och hvilken af de sednaste telegrafunderrättelserna blifvit ytterligare bestyrkt, har naturligtvis hos de försigtiga? väckt mycken oro, och denna oro har erhållit ett språkrör i den bekanta Timesartikeln, hvaruti en mängd goda råd erbjudas segraren i södern. Hvilken befogenhet dessa råd i sjelfva verket ega, och huru man uppfattar saken i Italien, ådagalägges af följande korrespondentartikel till Independance Belge. Författaren lärer enligt nämnde tidnings utsago vara en man, som sedan 10 år tillbaka spelat en den mest inflytelserika och hedrande roll i sitt fädernesland. Turin den 23 Augusti. Times har för tre dagar sedan offentliggjort en artikel öfver vådorna af Garibaldis program, och denna artikel här inom den politiska verlden gjort ett djupt intryck. Somliga tro sig deruti se ett tecken att England snart kommer att öfvergifva den italienska enhetens stora sak, hvilken det hittills med så lifliga sympatier understödt, samt det första steget att vilja kasta den stora frisinnade nationen i armarne på denna nyfödda koalition, hvartill grunden tros vara lagd af Österrike och Preussen vid sammanträdet i Teplitz. Andra åter, mindre öppna för intryck, hafva tolkat de framställda anmäkningarne såsom meddelade af en klok och försigtig rådgifvare, som, fast besluten att sjelf ej störta sig in i ett äfventyrligt företags vådor endast af kärlek till overkställbara teorier, vill -bevara en sak, för hvilken han intresserar sig, från de stötestenar, af hvilka han ser den omgifven. Sådan är enligt min tanke den verkliga meningen med Times artikel, och det är från denna synpunkt som jag ville med några ord till vederläggning upptaga dessa råd, hvilka, huru välmenande de än må: vara, Jikväl kunna ha till följd att i den allmänna meningen nedsätta och förlama ett företag, dristigt måhända såsom alla snillets hand!ingar, men hvars lyckliga utgång, under sakernas närvarande ställning i Italien och i Europa, ensamt kan återgifva oss detta lugn och denna trygghet, som vi alla med en feberaktig otålighet eftersträfya. Jag vill ej uppebålla mig med att motsäga åem; hvilka på Times anmärkningar bygt! de besynnerligaste :slutledningar om en omkastning i opinionen i: England angåendeltaiens sak. Det vore ganska lätt att erinra om de så ofta förekommande -skiftningarne, de oräkneliga slingringarne i: Englands mest ästa blad. Här icke detta blad tid efter annan predikat Italiens frigörelse från Etna ända till Friuls berg, förordat bildandet af en stat j midten af halfön under hertiginnans af Parma regentskap, beskylt grefve Cavour för att förråda Italiens sak; och förklarat Garibaldi vara en äfventyrare utan betydenhet? Dessa exemel och mångfaldiga andra, som jag! här ej behöfver uppräkna, ba nogsamt visat, att Times, såväl i afseende på sin yttre som inre politik, ej har några bestämda principer eller något faststäldt programm. Han lyder ögonblickets ingifvelser, han följer opinionen mer än han leder densamma, och då han hos en viss del af sin publik törmärkt farhågor för den italienska sakens framtid — farhågor, som fått ökad fart genom alla de falska rykten, som man i dessa dagar utspridt rörande Österrikes anfallsplaner — så bar han nu redigerat dessa farhågor och gjort sig sjelf till ett eko deraf. Låtom oss derföre taga Times artikel för hvad den i sjelfva verket är, nemligen ett vänligt råd, i stället för att med några diplomater, förblindade af sn Jängtan efter det framfarna, deruti se en gryning till en antiitaliensk politik från Englands sida. Men äfven sålunda tagen, utgör artikeln ett fel och en orättvisa. Ett fel, emedan den under den stora kampen emellan Ital en och Österrike kastar på det sednares sida alla klenmodiga och uppskrämda sinnen; en orättvisa, emedan den isitt omdöme öfver den italienska fri. hetskämpens kommande handlingar icke tagit med i beräkningen de mest framstående af hans egenskaper, och hvilka mest bort lugna Times. Denne sålunda misskände man har utgått ifrån samhällets lägre klasser. Genom sitt snilles kraft har han uppstigit till högsta makten. Han håller nu i sin hand Italiens öden.