Aftonbladet – 30 augusti 1860, sida 1

Ångra: Söndagarne föres intet gods. STOCKHOLM den 30 Aug. En Landa-professor emot inrättandet af en medicinsk högskola i Stockholm. Snart. bafva vi en egen litteratur i denna fråga, likasom i den om ett universitet i huf vudstaden. Den skrift, som vi nu gå attun? derkasta en kort granskning, hade hardt nära undgått vår uppmärksamhet, om densamma icke blifvit i dessa dagar utdelad tillrekonomiutssottets ledamöter, såsom varande af stor betydelse — en verklig piece de råsistance. Botan. prof. J. G. Agardhs Betänkande öfvef förslaget till en medicinsk högskola i Stockholm finnes uti Nordisk universitets-tidskrift, VI:te årgångens 2:dra häfte. hor När en vetenskapsman, som genom egna förträffliga arbeten gifvit ny glans åt ett redan förut lysande namn, fattar pennan för att deltaga i en strid, så vigtig som -denna, är man böjd att redan på förhand vänta något utöfver det vanliga, och de, som tro sig finna medhåll af en så aktad: stämma, försumma icke gerna att deraf begagna sig. Så äfven denna gång! — Men så mycket mera är det då nödvändigt att se efter. hvad som finnes bakom det vackra namnet. Prof. Agardhs sbetänkande är en kritik öfver det betänkande, som afgafs af komiterade för medicin-ska undervisningens ordnande; och vi vilja så mycket som möjligt med författarens egna ord söka redogöra för hans sätt att behandla det: väsendtligaste af ifrågavarande ämne. .Hufvudfrågan, som det här gäller, är denna: Kan det med skäl sägas, att Sverge genom sitt nuvarande medicinska undervisningsväsende tillgodogör så väl som möjligt är sin intelligenta kraft i denna riktning? — eller skulle ej detta ske fullständigare och bättre genom en medicinsk högskola , förlagd i hufvudstaden? Men så ställer visserligen icke hr Agardb frågan, Lengt derifrån! Den nuvarande organisationen har, förmenar han, inga betydande olägenheter. De, som finnas, uppkomma hufvudsakligen från de kollisioner, den spänning, för att icke nyttja ordet afundsjuka, som skall förefinnas mellan Carolinska institutet å ena sidan och universitetet å den andra, och skulden ligger i. det Carolinska institutets aggressiva politikp, som aldrig lemnat fakulteterha i ro, ;som riktat bestämmelser mot universiteternas alumner ända derhän, att alla de bestämmelser och förordningar, som emanerat sedan 1820-talet, bafva haft till syfte endast att. skaffa större inflytande och ökad makt åt institutet, som gätt ända till det oerhörda att genom motioner vid riksdagarne skaffa till lif frågor, som blifvit lagda till hvila i statsrådets protokoller,. Ej nog härmed. För att ytterligare ställa denna institutets s. k. politik i en misstänkt dager fortfar författaren: hvad som är motiv för en begäran i dag blir motiv för motsatsen i morgon, i fall institutets mål dermed kan i någon mån vinnas,, och såsom bevis derpå anföres, att kömiterade fordrat som ett oeftergifl.gt vilkor, att den kliniska tjenstgöringen skall föregå licentiatexamen. Men just dettan, säger han, bestreds för tvenne år sedan af det Carolinska institutets professorer; de fordrade, att hela tjenstgöringen icke skulle kunna absolveras före examen. Det gällde nemligen då att i någon: slags betydelse upp: rätthålla institutets kirurgie-magisterexamen ; nu, då institutet fått full ersättning i den nya organisationen, nu både kan och bör tjenstgöringen på klinikerna absolveras före examens Hr Agardh har härvid förbisett, åtminstone omtalar ban icke, att den licentiatexamen, som komiterade föreslagit, icke är densamma som den nuvarande, och efter hvilken institutets professorer påyrkat ytterligare tjenstgöring, utan omfattar, jemte de. nu bruk-, liga licentiatexamen, äfven kirurgie-magisteroch embetsexamen. Det är sålunda svårt att inse, huru någon tjenstgöring skulle kunna förläggas efter denna sednare. Enigt hr Agardh vore det enda sättet att afhjelpa alla de nuvarande olägenheterna att helt enkelt återföra Carolinska institutet till sin ursprungI ga bestämmelse, till det som bort utgöra föremålet för dess sträfvande: danandet af praktiskt dugliga fältskärer för armån och flottån. Således: detta undervisningsverk, som redan genom Kongl. Maj:ts reglemente af 1822 fått en annan bestämmelse, nemligen att