Aftonbladet – 29 augusti 1860, sida 3

segerrus, smög hon sig in i ett hus, som gränsade till det, Kvaäri hon hölls fången, och fann, ehuru okänd, beskydd af en qvinna. Min kappa, som jag kastat från mig, för att vara mera fri i mina rörelser, hade fallit i händerna på en af fienderna; hon tillbytte sig den mot sin egen, som var vackrare och dyrbarare. Natten inbröt, Anita smög sig iniskogen och försvann; det behöfdes att ega både ett lejons och en gasells hjerta, såsom denna ädla varelse hade, för att kasta sig i en sådan fara. Endast den, som sett. de ofantliga skogar, hvilka betäcka Espinassos bergsryggar, med sina hundraåriga furor, hvilkas bestämmelse tyckes vara att uppbära himlahvalfvet och som utgöra pelarne i detta naturens praktfulla tempel, samt sina jättestora rosenbuskar, som fylla mellanrummen och hvimla af vilddjur och ormar, hvilkas bett äro dödliga, kan göra sig ett begrepp om de faror, som lurade på henne, de svårigheter hon hade att besegra. Lyckligtvis visste de amerikanska steppa dotter ej hvad fruktan ville säga; hon ade en sträcka af omkring 13 mil från Coritibani till Lages att tillryggalägga ensam och utan lifsmedel; huru lyckades hon häri? Gud ensam vet det. De få invånare, hon kunde möta i denna del af provinsen, voro fiendtligt sinnade mot republikanerna, och så snart de erforo vår! nederlag, väpnade de sig och lade sig i försåt på flera punkter, och företrädesvis på de picadas, hvilka de flyende måste följa från Coritibani till Lages. Cabecaes, d. v. s. de mest otillgängliga delarne af dessa stigar, anställde fienden ett förfärligt blodbad bland våra olyckliga kamrater. Anita. passerade nattetid dessa farliga ställen, och vare sig nu att hon gynnades al sin lyckliga stjerna, eller det var för den be: undransvärda beslutsamhet, hvarmed hon till